Marja

Den långa resan.

Javisst, ja.

Ja, jag fyller år i dag. 
Jag firar inte, har inte ens bakat någon tårta, utan det får bli senare. Jag ska ha tjejträff hos mig om en vecka och min kompis kommer på påskafton, så jag får möjlighet att baka tårtor.

Jag tänkte låtsas som att det var en vanlig tisdag och trodde inte att någon skulle komma ihåg mig, men jag har blivit gratulerad här på bloggen, via sms, sång i telefonen, mail från Finland, vykortsmail från Thailand och hederliga gratulationskort med rosor på i brevlådan. Jag blir alltid lika förvånad över att bli ihågkommen. Det sitter i ända från barndomen, då jag många gånger upplevde att jag var bortglömd.
 
Det finaste kortet kom från mina älsklingar i Stockholm. Johanna har scrappat ett stort kort i shabby-chic stil, som fick mig att gråta av lycka. Hon är så fruktansvärt kreativ och konstnärlig. Eftersom jag själv ger bort nästan allt jag gör, är det speciellt att få något som någon annan har gjort. Jag har suttit och beundrat varje detalj och känt alla kärleksfulla tankar som vävts in under arbetets gång.

Med risk för att jag inte vågar lägga ut några egna alster efter detta, vill jag dela med mig av hennes fina kort.

Meddelandet är på franska…
‘Om jag kunde, skulle jag ge dig…

en (hel) trädgård.’

På baksidan finns också ett litet meddelande.

Alltså, hon scrappade sitt första alster hos mig i julas. Snacka om talang. Det syns inte så bra på bild, men allt ligger i lager på lager på ett utstuderat sätt.

Själv stickar jag på. Har en rulle på 5 m i brun-grön-gula restgarner. Det blir 20,6 meter hittills. Bara ca 80 meter kvar till mitt första delmål.

Nästa halsduksbit blir lite mindre randig, fast ett av nystanen ger ett roligt mönster.

Ha en trevlig tisdagskväll <3


 

4 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.