Rubrikerna slår emot mig. Två unga människor dödade, flera skadade av en okänd drog. Hjärtat gråter över deras familjer, den sorg och smärta de får utstå. Över de unga som finner livet så outhärdligt att man vågar ta vilka kemiska substanser som helst för att skapa en förändring i livet, i gråheten. Bilden av det lugna livet i mindre orter krackelerar.

Men de människor som uppfinner nya droger, vilka är de? Hur har de samvete att mixtra och blanda, allt i syfte att tjäna pengar? Hur tänker de när de blandar ihop sina droger? De måste ju ändå ha en viss kunskap i kemi för att överhuvudtaget kunna göra en blandning, varför kan de inte använda den kunskapen till något vettigt… Jag önskar det gick att se på utsidan vilka dessa dj-vlar är.

I natt var det rimfrost och nästan 0gradigt i uterummet. Nu är det nog vinterkylan som kommer smygande. Tur att vi har gott om ved, det finns väl inget som värmer, både kropp och själ, som en sprakande brasa. Livskamraten eldar i alla våra tre värmekällor, så mycket ved behövs. Igår var jag uppe, och vaken, hela dagen så nu tror jag att krafterna ska börja återvända. Måndagarna är det alltid fullt upp, Läsecirkeln först i två timmar, sedan blir det Bokcirkel och därefter Linedance.

Men jag tror inte att jag kommer att orka dansa. Bokcirkeln känns heller inte så lockande faktiskt. Det är en månad mellan varje träff och jag har i stort sett hunnit glömma boken vi skulle läst till idag. Alldeles för sällan att ha en cirkel en gång i månaden tycker jag. Inte hinner man lära känna de övriga deltagarna heller, tråkigt nog. Som ni hör så vill jag gärna utvidga väninne-kretsen, men det är inte så lätt när man bor i en liten by och man måste in till det större samhället för att träffa nya människor. Ja, det ordnar sig nog.

Nu ska jag inte göra något mer idag. Bara sätta mig och börja knyta en väggbonad i makramé. Helknäppt, men jag tror jag har ett ställe i vardagsrummet där det borde bli jättefint med en bonad. Så nu ska jag leta fram någon bra instruktionsfilm på youtube och lära mig knyta knutar. Man har inte roligare än man gör sig. Sköt om er.

Igår var en lugn dag. Äldsta barnbarnet och jag tog en sväng in till centrum och strosade runt en stund. Båda två hittade varsin tröja hos torghandlaren som ”reade” bara för att det var så få kunder. Han berättade att han skulle öppna en affär i Kvissleby och det tycker jag låter bra. Han har en fin affär i Timrå och jag gillar hans kläder så jag ser fram emot hans nya affär. Nöjda med våra inköp åkte vi hem och tog en kopp kaffe och sedan var det vilodags, dock utan att sova. Till middag blev det risgrynsgröt med skinkmacka, oj så gott. Vi tände också tre ljus för att minnas de familjemedlemmar som inte längre finns kvar hos oss; mamma, pappa, min älskade syster, barnbarnets farfar, våra närmaste helt enkelt.

I tanken klättrade jag uppför den långa trappan till himlen och kramade om dem, en efter en, alla kära…

Nu har en av mina favvo-gubbar yttrat sig igen. Ni vet han som tyckte att han betalade så mycket i skatt och ”vad fan får jag för det”. Vet ni vem jag menar? Han som var VD för Skania i 18 år och som yttrat att ”Vi har tagit in alldeles för mycket folk utifrån”. Om jag förstått det hela rätt så har han även pekat ut människor från ett visst land som helt olämpliga som arbetskraft. Naturligtvis har Skanias ledning tagit avstånd från uttalandet och menar att människor av alla sorter, män, kvinnor, regnbågsfärgade, gula, blå, kort sagt alla, är välkomna till företaget.

Jag som trodde att det var kompetensen som är det avgörande när man tar in folk vid ett företag. Har man som företag tagit in en människa som har rätt kompetens och det sedan visar sig att människan inte klarar sitt arbete så har man ett antal alternativ som arbetsgivare; se till att människan får stöd, eventuell internutbildning, kort sagt den hjälp hen behöver för att kunna utföra sitt arbete, om det är ren misskötsel så kan personen erhålla först muntlig varning, därefter skriftlig och om det finns belägg för att misskötseln fortsätter avsked i enlighet med gällande riktlinjer.

Vad hen inte behöver är att klumpas samman som en grupp där alla sägs missköta sig. Ytterst sällan är det sant, det brukar finnas rötägg inom alla grupper, även bland oss svenskar. Den mannen är otroligt klumpig när det gäller att uttrycka sig. För det kan väl inte vara sanningen? Om det vore sant så är det väl lätt att bevisa, eller hur?

Tur att mannen verkar ha gott om pengar i alla fall. Då behöver han väl inte utnyttja våra pensionspengar?

Ännu en dag har gått och jag har sovit hela dagen. Så roligt…. nu har jag tagit den sista penicillintabletten så nu ska väl orken komma tillbaka. Om en vecka kryssar vi till Åland tillsammans med Don Seeger och jag som hade en tanke om att dansa linedance till hans låtar – HAHA, stort gapskratt. Nej, jag får nog räkna med en lugn båtresa, kanske får ta med en bok om jag inte orkar vara uppe hela kvällen / natten. Men njuta av musiken, det ska jag, lita på det!

Vi blir 9 stycken som åker tillsammans så det ser jag fram emot. Roligt att ha något att se fram emot.

Det har varit tufft med denna lunginflammation och det faktum att jag syresätter blodet lite dåligt. Ingenting orkar jag. Idag hade jag bestämt mig för att hålla mig vaken hela dagen men efter att ha följt ett barnbarn till frissan och sedan handlat, både på Röda Korset och ICA, så var det bara att ta skeden i vacker hand och gå och sova. Orken finns helt enkelt inte. Idag har jag också försökt memorera en melodi enligt Linedance, men det är tungt. Nu är det inte många träningstillfällen kvar för terminen så det blir bara att börja på  nytt nästa termin. Jag vill så gärna dansa, det är så läckert att man kan dansa alla sorters danser, alla rytmer i Linedance. Jag hade en helt felaktig bild att det bara var typ country-musik, men icke då.

Här försökte jag nu lägga in en youtube-länk, men misslyckas. Så är det, vad gör jag för fel?

Det blev en liten paus i skrivandet. Förra tisdagen och onsdagen tappade jag orken helt plötsligt. Var aktiv på förmiddagen och däckade helt på eftermiddagarna. En väninna som träffade mig tvingade mig mer eller mindre att lova att gå till läkaren på akuttid på torsdagen och, trots ett inre motstånd, så gjorde jag det. Snabbsänkan visade 140, syremättnaden var dålig och rasslet i lungorna var illavarslande så det blev till att åka direkt till sjukhuset för lungröntgen. Lunginflammation! Med stor sannolikhet har den virusutlösta lunginflammation jag hade i september övergått i en riktig bakteriell sådan. Så det har varit sängläge, penicillin och andas i flaska som gällt senaste veckan. Som jag har sovit!

Hela förra veckan tränade jag Linedance varje dag, i måndags var jag på träningen och till min lycka kunde jag hänga med i tre olika danser på ett bra sätt. Övriga danserna gick skapligt så jag var aktiv hela träningen. Troligen var det träningen som gjorde att jag däckade helt på tisdagen. Jag hann i alla fall ut och handla inför fredagens Oktoberfest; tysk öl, Jägermeister, Bratwurst och en massa andra korvar så nu har vi i alla fall något att äta och dricka. För festen blev ju inställd förstås. Så kan det gå.

Jag tar hjälp av naturen, det är en lycka att se vad som sker där utanför sovrumsfönstret.

Sitter här på morgonen och suckar. Igår var det Linedance…denna gång kunde jag dansa två danser (relativt) bra. Roligt, för jag har ju tränat på dem hela veckan! Men den tredje som jag tränat på gick inte alls, det var som om jag aldrig stått framför datorn varje dag i en veckas tid och övat in stegen. Denna gång fick vi även öva in en ny dans. Vi dansade den om och om igen under kvällen och alla lärde sig den. Men inte jag, sista gången den spelades så satte jag mig på bänken, det var ingen idé att kämpa. Burr! Jag fick väldigt bra hjälp av hon som stod framför mig. Hon dansade med den där lättheten som en van dansare har och var väldigt uppmuntrande. -Fortsätt dansa bara, det är bra.

Suck, jag som ska till Åland i november och hade sett framför mig hur jag skulle dansa linedance medan Doug Seager sjöng. Ha! Det kan jag glömma. Men jag ska fortsätta träna denna vecka också, någonting borde väl fastna eller är det sant att man kan inte lära gamla hundar sitta?

Det snöade i morse, riktigt blöt snö, som man vet att den kommer inte att ligga kvar utan den kommer bara att vara blaskig och otäck innan den försvinner. Så vad gör man då en blöt söndag? Ja, för omväxlings skull kan man ju gå i kyrkan. Jag provade alltså att besöka vår närmaste kyrka, Njurunda. Det första som slog mig var hur vacker den var, att det fanns ett stort kapprum, att det fanns varma dynor att lägga på bänkarna, inte dumt. Sedan förundrades jag över hur involverade vi åskådare var, upp och stå och svara på böner, agendorna räckte inte för alla åskådare så vi hade lite svårt att hänga med ibland. Mycket musik var det, kyrkokören och Sundsvalls Blåsorkester, härligt.

Det kan nog bli fler besök, om inte annat den 10 november då det blir gospel-musik.

Nu smider vi planer inför nästa helgs Oktober-fest. Fram med lederhosen och dirndl-klänningen! Nej, inte riktigt, men öl-tävling blir det och bakas Pretzels ska det göras. Även åka till en större affär och köpa både Bratwurst och Frankfurter-wurst. Lite mysigt måste man ju hitta på i höstmörkret. Tänd några ljus och ha det så skönt!

”Bytt är bytt” är ett trevligt program men ibland kan man inte låta bli att förundras över de ting som värderas till 500.000 kr. Ta gårdagens program till exempel, ett foto av Keith Rickards som finns i 20 exemplar, är det verkligen värt en halv miljon kronor? Absolut inte i mina ögon. Hur mycket pengar har människor egentligen som kan lägga så mycket pengar på ett foto av artist. Bra foto utan tvekan men ändå….

Jag har en del fina fotografier, kom och köp. Lägg upp en halv miljon så får du negativen också. Nej, skämt åsido, märkligt att folk, en del, kan lägga sina pengar på sådant. Apropå TV-program, såg ni programmet om paret som byggt upp en hel ö, flera småöar, långt uppe i Kanadas utmarker? Så fascinerande, att bygga egna små öar med växthus, trädgård, ateljé, ja hur mycket som helst och att måla det i blått och rosa, allt med en konstnärlig touch. Paret hade bott så i 25 år, tala om att ha valt en annorlunda livsstil!

Varför är man inte en djärv människa som bygger eget boende i vildmarken, som har hittat en egen nisch, som lever sitt eget liv. Istället kämpar man på här med blommor, dansa Linedance, måla på porslin….. Igår började jag förresten skissa på ett nytt motiv, en husbil av alla motiv som finns. Vi är ju tre grannar som alla har husbil och jag tänkte måla en skål åt oss var med en husbil på, bara på skoj. Man har inte roligare än man gör sig….