Saknaden är stor… och sorgen, givetvis, men det är också en lättnad att väntan är över. Vi visste ju sedan en liten tid tillbaka att det bara fanns en utväg för vår pappa, och för hans skull, kom den här dagen som en befrielse. Och det kommer det att bli för oss också, då man fått smälta alltihop och då man inser att han inte längre finns hos oss.
Halv sex i morse, vaknade mamma och tänkte väcka upp pappa och säga att han skulle måsta stiga upp, klockan är ju halv sex, och han hade försovit sig, sedan insåg hon att hon drömt. 45 minuter senare ringer dom från lasarettet och talade om att pappa tog ett sista andetag halv sex och sedan somnade han in.
Kanhända var det en sista hälsning från honom eller så var det en sista hälsning till honom, från mamma.
Han kommer alltid att finnas kvar i allas våra hjärtan och jag kommer att minnas honom som den glada, positiva, hjälpsamma människa han var. Och jag är säker på att han satt avtryck på många människor i hans omgivning, som inte heller kommer att glömma bort honom. Hej då pappa… vi ses sedan! //Kram Maria
Senaste kommentarerna