Ett minnesvärt dygn

Nästan omöjligt att tro det själv, även om jag var där. Frost på morgonen, bad i sjön på dagen och en helt myggfri grillkväll i T-shirttemperatur på kvällen!

Så är jag då hemma igen efter ett drygt dygn med barn och barnbarn i Arjeplogs fjällvärld.

Att köra så pass långt, dryga 40 mil enkel väg bara för två nätter och en heldag, kan tyckas mindre klokt. Jag ångrar inte på något vis resan som sådan trots dess längd och givetvis kostnader också.

Mest glädjer jag mig nog att få vara tillsammans med dessa fina pojkar, två av dem redan medelålders män. Det värmer i fadershjärtat (farfarshjärtat med för den delen) att se med vilket kärleksfullt tålamod och omtanke som mina söner tar hand om sina barn. Jag önskar nu att jag hade haft samma tålamod med dem, när de var i sina barns ålder.

Deras mål att få sina söner att inse att det finns så mycket mer att glädjas åt än TV och datorspel, imponerar storligen på mig.

Nu är jag bara oerhört nöjd över mitt beslut att följa med grabbarna, även om det kändes ganska jobbigt till en början. Sönerna stannar några dagar till och här har vi nu förmånen att ta hand om ett av barnbarnen, Linus 6.

(Kanske berättar jag i ett kommande inlägg om gräsbranden, som jag tyvärr måste ta det största ansvaret för.)