Förlåt, Jan Nilsson!

Mitt tidigare inlägg i dag om hur jag trodde mig lurad av Jan Nilsson, när han berättade om den superlätta och jättedyra cykeln har gjort honom ledsen.

Jag ber dig här offentligt om ursäkt, Jan precis som du önskar i kommentaren till mitt blogginlägg. Det tar inte på något vis mot att göra det.

Jag borde förstås inte försöka förklara mig mer än att säga att den humoristiska ton jag försökte hålla inte alls gick hem. Läser jag om inlägget, inser jag givetvis att det måste uppfattas som om jag beskyller Jan för att ljuga.

Jan undrar om jag tror att han är så urbota dum att skulle ljuga om en sådan sak i bloggen. Det tror jag definitivt inte och inte heller att någon av läsarna är så urbota dumma, att de gör det. Men säkert undrar de över varför jag inte fann någon cykel av det slag han beskrev.

Sanningen är att jag inte, trots min erfarenhet som kommunal utredare, som Jan påminner om i sin kommentar, utredde saken bättre. Det finns ju faktiskt TVÅ cykelaffärer i Vännäs och jag borde förstås ha tänkt på den andra också.

Av kommentaren framkommer att Jan vill ha en "välfriserad och välväxt Kungspudel". Vad han menar med det, förstår jag inte. Mer än en offentlig ursäkt får han därför inte.