Att ha en sparad slant för oförutsedda utgifter är som bekant alltid bra. Förvånansvärt många lever ändå på marginalen.
Det är förhållandevis låga räntor och då är det frestande att låna mer än man egentligen bör göra t ex för den där utlandsresan eller den där stereon etc.
Det diskuteras allt som oftast att svenskarna är för högt belånande. Och eftersom belåningsgraden är en parameter som har bäring på privatekonomin så har också vår belåningsgrad bäring på statens finanser. Till fast egendom som hus etc. är det ju helt rätt att låna.
Men pga. att det är låga räntor är det för lätt att låna över sin egentliga förmåga för lite mer osäkra investeringar. Att ha för hög belåningsgrad i förhållande mot sin förmåga kallas i företagsvärlden för soliditet. Alltså måttet mellan belåningsgraden och det egna kapitalet. Där ligger t ex vår kommun inte bra till.
Men vad som egentligen talas mindre om i debatten är vårt sparande. Det är faktiskt så att svenskarnas sparande under första kvartalet faktiskt uppgår till hela 31 miljarder kronor. Så en liten buffert finns det ju i alla fall.
Senaste kommentarerna