Ålder
Igår spelade jag krocket med lilla L. Ett mycket spännande spel som dominerades helt av L:s regler. ”Jag börjar slå och du går bakom mig”, ”Du får inte slå så snabbt”, ”Jag vann, vad blev jag då?” -Du blev 1:a, svarade jag. ”Vad blev du då?” –Då blev jag 2:a, tyckte jag. ”Nej, du blev 4:a”. Inte dåligt va, av 2 spelande så lyckades jag bli 4:a!
Idag kände jag mig lite moloken på jobbet. Vår affärsgrupp är ju såld och från den 1 juli så försvinner alltså ett antal av mina gamla kollegor runtom i Europa. Idag har det kommit mejl med ”tack för den här tiden”. En del har lämnat den privata mejladressen och även adressen till det nya företaget med kommentarer om att vi ska hålla kontakten. Men det vet jag ju att så brukar det inte bli. Det känns lite tråkigt faktiskt. Många trevliga upplevelser och minnen har jag från träffarna. Ack ja, allting förändras.
Ni vet, det där talesättet om att ”hon/han är ju ung så det går nog bra”. När slutar man säga det om människor? När upphör vi att vara ”unga” och klara saker bara därför att vi är just unga? Finns det något motsvarande talesätt om oss något äldre? Man kan inte lära gamla hundar sitta, nej något annat måste det väl finnas.