Öppet brev med slutet svar?

Av , , 6 kommentarer 38

I mitt förra inlägg skrev jag om det öppna brev som Inger och Emma offentligt adresserade till Åsele kommuns kommunalråd. Brevet finns att läsa här. Kommunalrådet har för övrigt även han en blogg här på VK och får förmodas titta in på bloggportalen ibland. Emmas blogg ligger bland politikbloggarna högst upp på startsidan, så den är rätt svår att missa. Missar man den ändå, så fanns det ju även en länk i mitt förra blogginlägg som gick direkt till det omtalade brevet, så då får man syn på det när man läser min blogg. Jag förutsätter då att kommunalrådet intresserar sig för vad det skrivs om i det område han verkar.

Jag kan ju ha fel. Det händer ibland.

Hur som helst så fanns det en plusartikel i VK ikväll (måndag) som tog upp saken och där bland annat kommunalrådet yttrade sig. Artikeln, skriven av Jan Johansson, såg ut så här (och nu tar jag mig friheten att kopiera in den i sin helhet, eftersom jag anser att ämnet är för viktigt för att låsas in bakom 179kr/mån):

Akutbilen åkte inte till Fredrika

Publicerad igår kl 20.00 (uppdaterad igår kl 20.16)

Åsele Akutbilens personal i Åsele ville inte rycka ut till en patient inom hemsjukvården i Fredrika. Nu skriver anhöriga ett brev till kommunalrådet där de ifrågasätter rätten till lika vård för alla.

Den äldre mannen drabbades av kraftiga smärtor på kvällen till den 30 december. Efter ett samtal till akutbilens personal kom de överens om att lösa problemet genom att deras son skjutsade in honom de sex milen till Åsele sjukstuga.

När smärtorna återkom kvällen efter fanns det däremot ingen som kunde skjutsa honom till sjukstugan och akutbilens personal ville inte lämna Åsele.

Enligt de anhöriga uppgav de att akutbilen behövdes i Åsele och patientens fru fick också svaret ” ”Men det måste ni väl förstå att vi inte kan åka till Fredrika, tänk om det går ett larm i Åsele”.

– Hon blev jätteledsen och förbannad, men framför allt så kände hon en fruktansvärd maktlöshet när hon fick ett sådant svar, säger dottern Inger Strömberg.

Nu fick mannen vård av en sjuksköterska, boende i Fredrika, som gick ut på sin fritid och hjälpte till, men de anhöriga vill nu veta vad som gäller vid hemsjukvård i Fredrika.

Efter händelsen har Inger Strömberg och hennes dotter Emma agerat genom att skriva ett öppet brev till kommunalrådet. De anhöriga anser att oplanerade hemsjukvårdsinsatser ska skötas om av akutbilens landstingsanställda personal enligt det avtal som skrivits mellan kommunen och landstinget.

– De går ju inte att säga att de behövs i Åsele. Det vore ju samma sak som om brandkåren inte kunde åka på en utryckning för att det kan gå ett annat larm. Det låter ju absurt, säger hon.

Socialchef Maj Ågren Jonsson kan inte svara i detalj på vad som hände under den aktuella kvällen, men säger att en av akutbilens uppgifter är att åka ut på hemsjukvårdsuppdrag efter kontorstid. Hon kommer också att utreda ärendet.

– Enligt min mening borde de ha åkt ut. För mig är det en avvikelse som måste redas ut, säger hon.

I avtalet om hemsjukvård står det bland annat att patienten/brukaren ska ges trygg och säker vård i hemmet dygnet runt från en och samma huvudman (kommunen).

Kommunalrådet Peter Lindström hade på måndagen ingen kännedom om ärendet och brevet hade ännu inte fått det till sin arbetsplats. Därför vet han inte heller om frågan bör besvaras av honom eller av verksamheten.

– Är det direkta frågor till mig får de svar. Har de påtalat ett förhållande då blir det fel. Då är det en myndighetsfråga. Det är inte KS ordförande som kontrollerar vilka brister som kan finnas. Det är de som fått bemyndigande som ska granska.

– Om det är missförhållande ska de anmälas och granskas för att alla ska ges en trygg och kvalitetssäkrad hemsjukvård.

 

Ett öppet brev publicerat på offentlig plats, behöver icke dessutom komma med posten, vare sig den elektroniska eller den traditionella med frimärke i ena hörnet. Om kommunalrådet ej fått kännedom om saken betyder det alltså att han ej läst på bloggportalen på VK och han har ej heller fått besked från någon annan som läst, att där finns ett brev till honom. Visst, sådant händer.

Men, traditionen påbjuder att ett öppet brev förtjänar ett lika öppet svar och eftersom man får förmoda att kommunalrådet nu satt sig in i frågan och läst brevet, som innehåller minst en direkt fråga till honom vilket han uppenbarligen efterfrågade om han skulle ha anledning att kommentera vidare.

Brevet som Emma och Inger skrev börjar ju nämligen sålunda:

Hej Peter
Vi vet inte om du har någon närstående som är så sjuk att han eller hon beviljats hemsjukvård. Även om du inte har det bör du ha koll på avtalet om detta som finns mellan landstinget och kommunen, du är ju trots allt kommunalråd. Vi undrar om du har det, för när en anhörig till oss behövde hjälp som han har rätt till dygnet runt i sitt hem enligt avtal fick han inte det. Märkligt va?

De undrar om kommunalrådet har koll på avtalet. Om man skulle omformulera meningen till en direkt fråga, om det nu är det som fattas för att de ska få ett svar, så kommer den här: Peter, har du koll på avtalet gällande hemsjukvård som finns mellan landstinget och kommunen?

Detta är nämligen ej bara en fråga om att personen som svarade i telefonen den där dagen handlat fel. (Vilket personen absolut gjorde och detta bör självklart utredas, människan skall tas i lämplig upptuktelse och ansvariga skall se till att liknande aldrig inträffar igen!) Detta är en organisations- och ledningsfråga som till syvende och sist handlar om kommunledningens nonchalans över vad kommunmedborgarna tycker. De kommunmedborgare som vid valet i höstas med god majoritet röstade för ett återinförande av ambulansen.

Om kommunledningen verkligen värnar om alla sina medborgare i hela kommunen, anser jag att ledningen bör göra sitt yttersta för att alla dessa medborgare skall ha tillgång till adekvat sjukvård när de är i behov av det.

Kvalitetssäkring är ett vackert ord. Ord formulerade som löften, som ej följs av understödjande handling, är enbart bokstäver.

Det duger icke att sitta och vänta till hösten och bara låta de missnöjda medborgarna välja andra valsedlar.
De medborgare som fortfarande är i livet.

Jag ser fram emot att läsa det öppna brev från kommunalrådet som besvarar Emma och Inger Strömbergs brev.

 

Håll er vid god hälsa och ha det gott!

 

”Död genom exil”

Av , , 1 kommentar 41

Jag såg en film i helgen. I en sekvens i filmen jag såg förekom det en sorts rättegång där de dömda själva fick välja straff. Valmöjligheterna som fanns var död eller exil. Exil innebar att de fick ge sig ut på tunn is för att försöka ta sig ifrån ön de befann sig på, varpå isen brast nio gånger av tio. Nåväl, de flesta valde ändock exil, eftersom hoppet om att överleva är det sista som lämnar en. Det fanns dock en som valde det andra alternativet, vilket förvånade den självutnämnde domaren en aning. Han fann sig dock snabbt och konstaterade att straffet skulle bli döden – genom exil. Han ville alltså ej för egen hand medverka till att ta livet av någon, utan satte människor i en sådan situation att chansen för överlevnad var minimal.

För en stund sedan läste jag Emma Strömbergs blogg, där hon och hennes mor i ett öppet brev till Åseles kommunalråd skriver om en anhörig i Fredrika som sökte akut sjukvårdshjälp under julhelgen. Ni kan läsa inlägget i sin helhet här. Vilket jag rekommenderar att ni gör!

När jag läste citatet i slutet av deras öppna brev, citatet som berättar om vilket bemötande deras anhörige fick i telefon när han ringde direktnumret till akutbilen i Åsele och bad om hjälp, då kom jag att tänka på den där filmsekvensen jag skrev om inledningsvis. Citatet löd så här:

”Men det måste ni väl förstå att vi inte kan åka till Fredrika, tänk om det går ett larm i Åsele.”

Fredrika är alltså exilvalet, om ni ursäktar att jag drar den jämförelsen (och ursäktar ni ej så gör jag det ändå). Väljer man att bo (kvar) i Fredrika, då har man uppenbarligen betydligt mindre chans att få adekvat, lagstadgad vård, än om man skulle bo i Åsele tätort. Det är skrämmande.

Det var liksom nog illa att byn i sig själv är ”död genom exil”, utan att människorna som bor där ska behöva riskera att personligen gå samma öde till mötes. Jo, det är så det är. Oavsett hur fina ord som sägs nu inför valet och oavsett hur många av våra tidigare utvecklingsidéer för byn som andra nu lyfter fram och tar äran åt sig över, så kvarstår faktum; Någon eller några har förklarat Fredrika ”död genom exil”. Om man är emot bevarande kan man nämligen ej hävda att man är för överlevnad. För själva överlevnaden försvinner ju om det som ska leva ej bevaras.

Jag är bland annat och tänker på den där artikeln från den 10/1 nu. Ni vet, den här:

vk10jan14

 

Enligt artikeln hävdar kommunalrådet att om man bara bevarar så kommer ”det” att tyna bort. Om detta är jag aningen skeptisk, även om jag med säkerhet ej kan säga vad som menas med ordet ”det” i kommunalrådets uttalande. Han hävdar även, enligt artikeln, att man möter behov och strävar efter att fördela resurser rättvist. Visst låter det väl vackert?

Hur mäts då rättvisan? Är det lika mycket åt vardera hållet som räknas? Eller är det åt var och en efter behov?

Det är retoriska frågor som ni ej behöver svara svara på. Jag har nämligen min egen övertygelse rätt klar för mig.

Åt var och en efter behov. Då klarar sig alla, utan att vare sig behöva välja ”död genom exil” eller genom ett lika påtvingat val behöva gå i exil.

Bilden här nedan får symbolisera hur jag menar angående rättvis fördelning av resurser.

 

åtvarjebehov

 

Det innebär alltså bland annat att man kör de extra milen med akutbilen när behov finns!

 

Ha det gott där ute – och håll er friska för bövelen!

 

 

2014…och sen då?

Av , , 4 kommentarer 27

Jag har funderat över vad jag ska skriva om, i ett inlägg om det nya året. Jag har avsiktligt hållit mig ifrån att läsa vad andra skrivit, såväl i länet som i rikstäckande tidningar och i allmänt hållna bloggar, eftersom jag ej vill färgas av andras ord.

Det är valår i år, vilket kan väl benämnas vara en större händelse såväl i landet som lokalt i kommunerna. Partirepresentanter kommer att göra sitt bästa för att övertyga om att just det parti som de företräder, är det bästa alternativet när det gäller att styra Sverige. Mer lokalt i kommunerna lär såväl politiska som opolitiska representanter agitera för att locka väljare att låta fingrarna gå mot just deras valsedel i höst.

Det enda jag är riktigt säker på just nu, är att det är rätt att rösta. Alternativen som finns när vi ska välja vem och vad vi ska rösta på tycks mig dock mer och mer osäkra för vart valår, för vart år, för var debatt. Åtminstone på riksplanet. På den mindre arenan anser jag fortfarande att blockpolitiken, partipolitiken, vi och dom känslan, är ett hinder för ett gott kommunstyre. Jag skriver den mindre arenan och menar då de små kommunerna. De kommuner som har mest att vinna på samarbete, eftersom det till syvende och sist för dem är en överlevnadsfråga. Alltså de som därigenom har mest att förlora – sin existens.

Förmodligen kommer det att vara som det har varit de sista valåren. Alla försöker påminna om vilka fel alla andra har, vilket jag anser är idiotiskt. Finns det någon som gör rätt och riktigt, för människorna i det här landet, så räcker det långt. Då behövs ingen smutskastning av de andra för att dölja sina egna brister. Det är nämligen rätt logiskt att det är just det de håller på med, de som ägnar sig åt sådant. Oavsett när, var och hur.

Nog om det. Jag börjar överhuvudtaget att vara rätt utled på politiken av idag.

I år är det 40 år sedan Fredrika kommun upphörde. Ett antal av de människor jag lärt känna i Fredrika kommer att fylla 50 år i år. Alla bor dock ej kvar där nu. Men, det gör ju inte jag heller.

Min bok kommer att komma ut i år. Kampen om Fredrika skola 2011-2013. Jag väntar hem provtrycket endera veckan. Det blev 200 sidor, inklusive bilagor och bilder.

I år, precis som förra året, kommer hemska saker att hända goda människor. Vi kommer att se rubriker om våld, svält, diverse katastrofer, orättvisor och (för att använda en sliten fras) ond bråd död. Vi är åt skogen för vana vid detta. Vi har blivit avtrubbade av medias ständiga rapporteringar. Det går liksom ej att ta till sig allt elände, så vi stänger av. Det är mänskligt. Det är en form av överlevnadsstrategi och ej att fördöma. Men, om vi vill uppväga den mekanismen – den att låta bli att skänka de surt förvärvade sparpengarna till barn som lider – kanske vi kan göra gott i det lilla. För hur det än är, har vi faktiskt makten att förändra. Om än bara lite. Så om vi alla förändrar bara lite; ger en tjuga till den stressade småbarnsmamman i kassakön som har för lite kontanter; säger ifrån när vi märker att någon blir orättvist behandlad; hjälper den som har ramlat; lämnar plats på bussen till någon som bättre behöver den; håller upp dörren; ler emot människor som har service som yrke; skriver ett brev (på papper!) till någon och förgyller vardagen…eller helt enkelt bara låter bli att säga och göra de där onödiga, sårande sakerna. Om vi gör det, har vi i alla fall gjort något. Vilket är betydligt bättre än ingenting alls. Och genom alla dessa små goda gärningar, förvandlas detta året till ett vänligare, mer tillitsfullt och mer hoppfullt år än det föregående. Många bäckar små, ni vet.

Om vi dessutom försöker ta hand om miljön så är det ju fantastiskt.

En sak till. Förvänta er för allt i världen inget i gengäld. Det räcker liksom att göra gott och att själv veta att man har föregått med gott exempel för andra, stora som små. Människor, en del av dem, har en benägenhet att surna till över vad de upplever som uteblivna gentjänster eller bristande tacksamhet. Men, ni är väl ej sådana? Bra. Å andra sidan finns det människor som har svårt att ta emot, gåvor, tjänster och/eller hjälp, utan att kunna återgälda densamma. Det går att lösa. Be dem att skicka vidare; De kan i sin tur hjälpa någon annan vid tillfälle. Så sprids hjälpsamheten och vänligheten som ringar på vattnet.

I rubriken står det: 2014…och sen då? Det är vi alla som bestämmer hur det ska bli sen. Var och en.

 

Ha det gott där ute.

Fredrika

Av , , 2 kommentarer 25

Det slog mig idag, när jag körde till Umeå, att sträckan jag körde (sex mil) är ungefär lika lång som den sträcka som Fredrikabarnen har till skolan i Åsele. Utom barnen i Fredrika norra byar, som har längre.

Jag kan fortfarande ej se att det var ett bra beslut att flytta högstadiet.

Saker förändras. Det är liksom livets gång. Det finns ett talesätt som lyder ”Det enda bestående är förändringen.” Det betyder icke att alla förändringar är av godo, eller ens nödvändiga. Men, vissa förändringar sker, oavsett om man vill det eller ej. Då är det ”bara” att gilla läget. Även om man egentligen ogillar läget väldigt mycket. Jag pratar om acceptans av nuläget, hur det nu än är. För vi må acceptera nuläget och ha insikt om våra förutsättningar, för att förmå oss till att gå framåt. I vilken riktning vi än går.

Vi som tog våra knyten över axeln och gick, i somras, hade gjort just det. Vi accepterade, om än ytterst motvilligt, det läge vi befann oss i och vi gjorde en utvärdering av förutsättningarna. Sen gick vi. För de förutsättningar som en gång fanns, för ett fortsatt liv i byn såsom vi ditintills levt, de fanns då ej längre kvar i Viska. Tråkigt nog.

Nu har ett nytt sätt att leva tagit plats i allas vår vardag. Det är en förändrad vardag både för oss som gått och för de som stannade. Såvitt jag vet går det bra för alla barn i skolan, i alla de fyra skolor de nu är uppdelade på. De barn som går i ny skola har fått en del nya kamrater och de flesta har även kvar kontakten sinsemellan. Som mor och även som pedagog är det för mig det viktigaste. Barnen skall ha det bra.

Jag saknar det Fredrika som var. Det som vi en gång hade och den framtid vi såg som ej blev. Men, jag är fullt medveten om att Fredrika nu är så förändrat, på fler än ett sätt, att det ej längre finns förutsättningar för det slags liv jag ville leva där. Alltså försöker jag gilla läget. En del dagar går det bättre än andra. Men, sorgeprocesser kan ta tid har jag hört. Ni vet, eftersom jag varit begravd i allt bakgrundsmaterial till den där boken, har jag mentalt varit kvar i det jag skrivit om, till stor del. Det tog tid och kraft. (Jag kollade upp utmattningssyndrom på vårdguiden för några veckor sedan och insåg att de symtomen stämde alldeles för bra.) Alltså håller min process först nu på att ta sin början. För det är omöjligt att gå vidare, innan man släppt taget.

”Mötas och skiljas är livets gång. Skiljas och mötas är hoppets sång.”

Jag hoppas att jag kan få möta Fredrika på nytt. På annat sätt än tidigare. Det vore helt fantastiskt att ha ett litet krypin invid Viskasjön. För det är ändå i Fredrikabygden jag har en del av mina rötter och av naturen är det Viskasjön jag saknar mest. Av de ställen jag bott på, är det vid dess blå vatten jag trivts bäst. Där vill jag ha en fristad, där lugnet känns, själen lyfter och livsbatterierna laddas. El och rinnande vatten behövs icke. Jag har rätt små krav på sånt när det gäller att ladda mina egna batterier, till skillnad från mobilens. Så, har du ett litet krypin över, invid Viskasjöns vågor: Skriv till mig.

För övrigt har en Fredrikaflicka nyss kommit till världen. Grattis till tillökningen i byn.

 

Ha det gott därute. Ta hand om er själva och om varandra.

Tacksamhet

Av , , 2 kommentarer 18

Jag är tacksam över så mycket. Just nu är jag tacksam över all omtanke som flödade över mig på min & drottningens födelsedag. (Ni får själva lista ut vem av oss det flaggas för.)

Jag hoppas att julhelgen går i tacksamhetens tecken för oss alla.

 

image

 

Jag önskar er alla en fridfull julhelg.

 

Den är färdigskriven nu.

Av , , 2 kommentarer 37

Jag hade gett mig själv ett stoppdatum. Den skulle vara klar innan jul. Jag fick knappt en vecka till godo. Men, nu är den inskickad för offertförfrågan.

Boken alltså.
Berättelsen om kampen för Fredrika F-9 skola 2011-2013.

Så, till er som väntat på den, kan jag säga att den är på väg.

Till er som tvivlade, säger jag ingenting.

 

”Vi kommer aldrig att bli kompisar”

Av , , Bli först att kommentera 39

Är det något jag har svårt för så är det språkbruk och attityd som är ovänlig, nedlåtande och som förlöjligar mottagaren. Om sådant finns inom den politiska sfären blir samarbete hart när omöjligt. Man behöver icke tycka om, eller vara kompis med, människor man möter genom sin politiska gärning, lika lite som man måste vara kompis med sina kollegor på jobbet. Däremot måste man kunna föra dialog på ett hövligt sätt. Man måste kunna visa respekt för sina medmänniskor. Man måste kunna samarbeta med människor som man privat ej skulle välja att umgås med.

Vad rubriken hänsyftar till förstår den som var på senaste sammanträdet med Åsele kommunfullmäktige. Det var en person framme i talarstolen som sa ungefär så till en av ledamöterna i församlingen. Till vissa personers förvåning och förskräckelse. Det var ett exempel på hur man ej bör lägga orden. För politiken är inget kompisgäng. Politiken är ett medel för att på demokratisk väg nå det allmänna bästa genom dialog, lyhördhet och samarbete mellan de förtroendevalda. De som representerar medborgarna och i sin gärning ska verka för deras bästa.

Det finns ingen som kan samarbeta med människor som skapar murar kring sig och sitter på sin kammare och filar på beslut, för att sedan servera otrevliga, hånfulla och/eller nedlåtande salvor mot de som ifrågasätter.

Jag varken bor, skattar, röstar eller är valbar i Åsele kommun längre. På grund utav ni-vet-vad. Men, precis som Pontus Grahn, (han på region Västerbotten ni vet som gjorde omvärldsanalysen när småbarnsskolan i Fredrika var på tapeten) följer jag utvecklingen i kommunen. Det jag ser och hör är oroväckande.

Jag läste Egons blogg tidigare ikväll. Samt interpellationen och svaret som ligger på Åkl:s hemsida. Ordet såpopera fick helt plötsligt en ny innebörd. Tydligen. Läs, så ser ni vad jag menar.

 

Ha det så gott ni kan…

Jag läser kommunallagen ibland…

Av , , 7 kommentarer 40

Nu senast gjorde jag det ikväll. Jag var nämligen in på Åsele kommuns hemsida och kollade i Allmänna Utskottets protokoll och tänkte att jag skulle se vad de pratat om, bland annat angående budgeten för nästa år och vidare planer framöver.

Det gick inte alls det. I protokollet stod:

13.KS85 042
Budget 2014
Ärendebeskrivning
Muntlig information lämnas vid sammanträdet
Beslutsunderlag
Muntlig information.
Kommunstyrelsens allmänna utskott föreslår
att bifalla förslag till budget
Egon Persson(åkl) reserverar sig mot förslaget till beslut då
kompletta handlingar i ärendet ej har skickats ut vilket innebär att ärendet ej har kunnat hanteras i åkl
—————————————————————–
13.KS347 042
Flerårsplan 2015- 2016
Ärendebeskrivning
Muntlig information lämnas vid sammanträdet.
Beslutsunderlag
Muntlig information.
Kommunstyrelsens allmänna utskott föreslår
att bifalla förslag till flerårsplan 2015-2016.
Egon Persson(åkl) reserverar sig
mot förslaget till beslut då kompletta handlingar i ärendet ej har skickats ut vilket innebär att ärendet ej har kunnat hanteras i åkl.
—————————————————————
De beslutande i Allmänna Utskottet är för övrigt, förutom Egon, Peter Lindström och Tommy Danielsson.
Så, eftersom jag gillar det där med offentliga handlingar, tillgång till dem för allmänheten och så vidare…och eftersom jag bestämt hade för mig att det ska gå att se vad en kommun har för sig genom att just läsa protokollen, tillbringade jag en stund med att dels läsa kommunallagen och dels kolla vad Kommunal Sektor (tidigare Komrev) inom PWC  hade att säga om saken.
Det jag fann var bland annat följande:
I kommunallagens 5 kap 57-62 §§ ställs de juridiska kraven på protokollen. Reglerna ska tillämpas på både kommunfullmäktige, nämnder och styrelse (KL 6 kap 30 §). Protokollen ska redovisa;
vilka ledamöter och ersättare som tjänstgjort och vilka ärenden som handlagts, lagda yrkanden och förslag som inte tagits tillbaka, i vilken ordning ordföranden lagt fram förslag till beslut, genomförda omröstningar och hur de har utfallit, vilka beslut som har fattats, vilka ledamöter som har deltagit i besluten och hur de har röstat vid öppna omröstningar och vilka reservationer som har anmälts mot besluten.
Ett protokoll ska justeras senast fjorton dagar efter sammanträdet på det sätt som nämnden har bestämt. Senast andra dagen efter det att protokollet har justerats ska justeringen tillkännages på kommunens anslagstavla. Av tillkännagivandet ska framgå var protokollet finns tillgängligt samt vilken dag det har anslagits. Bevis om anslagsdagen ska tecknas på protokollet eller utfärdas särskilt.
De juridiska kraven på protokollet är att betrakta som minimikrav. Protokollen bör självklart innehålla den information som allmänheten, förtroendevalda och tjänstemän behöver för att förstå vad ärendena handlar
om. Protokollen utgör också en viktig del i kommunens historieskrivning varför väl formulerade protokoll med en informativ beskrivning av ärendet är av stor vikt.
Information söks idag av ett stort antal människor via Internet. I syfte att underlätta för den som ser protokollet på en dataskärm är det lämpligt att i början av protokollet ha en ärendelista som visar vilka ärenden som varit föremål för behandling.När det hänvisas till bilagor bör de dateras så att man vet att man tar del av rätt version. I de fall det hänvisas till bilagor bör dessa i största möjliga utsträckning refereras kortfattat så att läsaren direkt kan få en uppfattning om innehållet i dessa.
Såg ni den där formuleringen?
Protokollen bör självklart innehålla den information som allmänheten, förtroendevalda och tjänstemän behöver för att förstå vad ärendena handlar om. Protokollen utgör också en viktig del i kommunens historieskrivning varför väl formulerade protokoll med en informativ beskrivning av ärendet är av stor vikt.
Jag har inga övriga kommentarer.
Ps. Av någon anledning vägrar bloggportalen att lägga in styckeindelning där jag vill att så ska vara. Ber om ursäkt för den komprimerade texten! Ds.

Plus och minus

Av , , Bli först att kommentera 51

Jag har rätt fullt upp med andra ord och meningar, så därför bloggar jag sällan. Nu gör jag det för att förtydliga saker som kommunalrådet sagt enligt en artikel i VK och saker som Egon Persson skrivit om i sin blogg.

Åsele kommun har under de tre första kvartalen i år minskat med 71 personer. Av dessa är 30 att räkna som födelseunderskott. Resterande är flyttningsunderskott. Så, även om det visst föds färre än antalet som går hädan, är det totala underskottet den här perioden till största delen beroende på utflyttning från kommunen.

Bjurholms kommun har under samma tid ökat sin folkmängd med 21 personer. Av de som flyttat till Bjurholm den här perioden kommer 20 personer från Fredrika, varav 10 är barn.

En av barnfamiljerna (2 vuxna 3 barn) som flyttade från Fredrika i somras valde att flytta till Lycksele.

Statistiksiffrorna finns hos SCB.

Vad gäller siffrorna på de som flyttat så får ni tro mig på mitt ord. Jag råkar ju känna allihopa, så det är rätt lätt för mig att räkna dem.

För övrigt har vi ej sett slutet än på den utflyttning från Fredrikadelen av kommunen, som orsakas av besluten att dra ner på samhällsservice i fråga om grundskola och äldreomsorg.

Och ja, det har flyttat folk åt andra håll än Bjurholm och Lycksele också. Både från Fredrika och från övriga delar av Åsele kommun.

Dominobrickorna faller…

 

Ha det gott där ute.