Sagolikt. Rena Tillbaka till framtiden-vibbarna.
Det här är en detalj av en bild som lagts ut på nätet. 1970-tal och något om en kiosk som stod på Haga i Umeå. Jag satt en kväll och scrollade på telefonen och ”Du vet att du är från Umeå”-sidan och fick riktigt sätta till mig i soffan när jag fick syn på den här mannen.

Jan Norberg – med Ove A Lindqvists kropp!

Seeer ni inte? Jag testade bilden på en kompis och han kom fram till samma slutsats som mig. Mannen på bilden är helt enkelt en blandning av de två Umåker-tränarna.
Jan Norbergs huvud har på något sätt hamnat på 196 centimeter Ove A Lindqvist.

I filmerna Tillbaka till framtiden åker Marty McFly (Michael J. Fox) sportbil, som är en tidsmaskin, fram och tillbaka i världshistorien och får hjälp av vännen, professorn och doktorn Emmett Brown.

I det här fallet kanske något gick snett. Ove och Janne kanske åkte tidsmaskin tillsammans tillbaka till den där kiosken på Haga i 1970-talets Umeå och så blev något vaj på överföringen genom tid och rum…grabbarna blev ett?

Det här är min blogg med travnostalgi och nonsens. En härlig blandning.

                                                                          
Att Ove A Lindqvist med sina 196 centimeter är landets längste travtränare vet vi. Andra  kuskar/tränare över 190 centimeter i landet är Daniel Redén, Solvalla, 192 centimeter, Samuel Rehn, Rommetravet, 1.92, Christoffer Eriksson, Jägersro, 1.90, samt Ola Samuelsson, Jägersro, 1.90.

Kollade segrarna på Ove A och Norberg (per den 24 september 2017) och det var ganska lika. 2 593 segrar för Ove och 2 380 för den 16 år äldre Norberg.

Norbergs ålder är något som blivit vanligt att skriva om i spalterna sedan samarbetet med Robert Bergh intensifierades. 40-talet championat har han och alltså en bra bit över 2000 segrar.
Klassikerna lät vänta på sig i karriären. Tillsammans med Troll Kevin vann han kallblodens två största unghästlopp Kriteriet och Derbyt, 2002 och 2003. Sedan dröjde det några år till lillebrodern Eld Kevin vann Kriteriet (tvåa i Derbyt 2008 bakom Järvsöviking).

Det där med open stretch (som ju finns i Skellefteå och på Åby) gillar inte Jan Norberg något vidare.
När fenomenet var nytt i Sverige frågade jag honom varför han inte gillade open stretch. Han gav en kort och koncis förklaring:

– HE’ E’ JU FUSK!

Bild 1.
Kolla i blänket på Lasse Lindbergs hjälm – Edlund anno 1998.

Bild 2.
Johan Edlund tillsammans med Micke Nybrink och Thomas Nilsson i en tv-studio 2005. Foto: Petri Johansson, Kanal 75

En retsticka har han alltid varit. Tjatig när han fått för sig något.
På plussidan finns att han gillar surströmming, nätting och nostalgi och stolt håller fast vid det trots många år i Ståkkhållmmm.
En del rundas ju av i kanterna i huvudstaden menar jag.

På frågan om favoriträtt i en intervju svarade Johan Edlund under något av sina första år på TV4 att det så klart var ”surströmming och nätting”.
Haha. Way to go. Finns det något annat liksom?
Hans mamma Gudrun har haft för vana att skicka ner lite av det rökta goda med posten under åren. Nätting finns ju inte att köpa i Stockholm, knappt ens någon mil söder om Umeå (ja ni som inte vet vad det är får googla).
Och nostalgi…sånt får man smyga med för att inte riskera att uppfattas som gammal bakåtsträvare. En läggning farlig att erkänna och en imageförlust i vissa kretsar.
Så heja Edlund. Det går att kombinera nutid med små tillbakablickar.

Kan inte säga att vi har umgåtts så mycket men jag känner i alla fall Johan Edlund tillräckligt väl för att kunna skriva en hel del avslöjande bloggar om denne Umeå-son.

Nu ska vi se här…

Nä, jäklas bara.

Som sagt gillar han travets historia och då särskilt allt som rör Norrland.
Mina alster under åren har exempelvis ofta kommenterats med att han velat läsa mer.
Som nu senast då jag skrev om Lars Lindberg här i bloggen. Omedelbar kommentar om att nog var det bra med Lindberg men att det nu var dags att skriva något om Berth Johansson igen.
Hela tiden nya önskningar.
Som om jag är någon maskin med obegränsad tid.

Berth Johansson. Umåkers store. En gemensam favorit vi har att minnas tillbaka på.
”Räven” (Johansson) körde sitt sista lopp annandag jul år 2000 på Umåker med hästen Zoot Zinette (diskad till det preliminära oddset 100 för 10). Edlund refererade loppet och jag var fotograf i vinnarcirkeln. Det blev också några ord med Berth Johansson i högtalarsystemet den dagen om karriären (en karriär som fortsatte med enbart träning av hästar).

Det blir mer om Berth Johansson framöver – jag lovar.
(Letar som bäst bilderna från avskedsloppet annandag jul 2000).

En kul grej är att Edlund var med på bild i den förra bloggen. I guldhjälmen Lars Lindberg har på sig efter segern i V75-mästaren 1998 kan man ana en ung Edlund stå och intervjua vinnaren. Det borde ha varit för TV4 och Vinnare V75.

Edlund var referent och intervjuare på Umåker men plockades till rikssändningarna och blev snabbt etablerad sportkommentator. Förutom travet – däribland många elitlopp – har det ju blivit bland annat fotboll, ishockey och på senare år friidrott.
Referera trav har Edlund lagt av med (eller handlar det om en paus?).
Sitt allra första travlopp – riktiga utöver provlopp – refererade han för 25 år sedan. I maj 1992 debuterade han som loppreferent hemma på Umåker.
Hästägare har han valt att inte vara på grund av sitt yrke. Men två kusar har det blivit i alla fall, hästar som bara hann göra ett fåtal starter innan de skadades.

– Jag delägde Gylldino hos Krister Söderholm och Buggalo Gagn hos Jan-Erik Erikson och reffade in båda hästarna som vinnare. En grym känsla, säger Edlund.

Buggalo Gagn segrade i april 1995 på Umåker. Kallblodet Gylldino vann sitt enda lopp i augusti 1996 på samma bana.

För några år sedan trodde jag att Edlund blivit hästägare på nytt. Han skrev då mycket om någon ”PT Boris” på sin facebook. Det tog ett tag innan jag förstod att det inte var någon häst utan en personlig tränare på något gym i Stockholm vid namn Boris…

(Bild 1) 1.10,7. Nytt världsrekord. Magdalena Waage visar fram en klocka och poserar med sin Morten och Beanie M.M..
Foto: Micke Gustafsson, Kanal 75

(Bild 2.) Beanie M.M. vinner Silverörnen på Solänget för Torbjörn Jansson, tvåa Debbie Brodda och Erik Adielsson, trea favoritspelade Triton Sund och Örjan Kihlström.
Foto: Micke Gustafsson, Kanal 75

Solänget arrangerar V75 i morgon lördag.
Även i september 2009 var det V75 i Örnsköldsvik och jag satt uppe i pressrummet och bevakade tävlingarna för Kanal 75.
Efter Silverörnen var det bara att he´sig ut.
Jag och fotografen Micke Gustafsson (Foto-Mike) sprang över innerplan och jagade vinnaren Beanie M.M. och Torbjörn Jansson till stallbacken. VÄRLDSREKORD!
Intervjun med amatören Morten Waage från Solvalla tog ett tag.
För inte kunde det väl vara världsrekord menade tränaren. Alltså ”världsrekord, världsrekord”?

Lennart Sundwall, som intervjuade i Solängets vinnarcirkel, hade aldrig fått informationen om vad som hänt. Ingenting blev sagt i vinnarcirkeln. Det var tv-gänget som kom fram med det där svårbegripliga om världsrekord.

”1.10,7 är en förbättring av hästarna Triton Sund, Jag de Bellouet och Lisa Americas gemensamma världsrekord över medeldistans på tusenmetersbana med hela fyra tiondelar”, skrev jag i texten.

Morten Waage var lika nöjd över att Beanie M.M. skaffat sig poäng och kunde komma med lättare i loppen han hade framför sig. Så var det på den tiden. Efter Solänget visade hästen att segern i Örnsköldsvik inte hade varit något tillfälligt sprattlande. Hästen gick i tävlingspension 2013 med 10,3 miljoner på kontot.

Torbjörn Jansson hade inte tänkt köra så fort i ledningen den där septemberdagen. Det var mera Beanie M.M. som sprang och slog i vagnen lite och sög i av egen kraft. Stilen var småryckig och energisk, en stil som blev hästens signum.
Största segrarna i karriären blev Nationernas Pris och Årjängs Stora Sprinterlopp.

Morten Waage fru Magdalena var på plats och jag och Foto-Mike fick bilden med klockan med båda ägarna (två M i förnamnen bildar parets kennelnamn).
– Världsrekord. Kan det verkligen vara möjligt?! sa Morten Waage.

Referenten Robert Karlsson gav publiken kilometertiderna under loppet – men hade de stämt?
Det fanns många som tvivlade och loppet klockades om många gånger med hjälp av bandinspelningarna, och alla kom fram till att tiden var korrekt.
Nå, banan på Solänget då? Kanske var den inte 1000 meter, kanske den var mycket kortare?
 

En diskussion om att det hade varit något tjall med längden kom upp.
Staffan Osterling berättar om den kontrollmätning som genomfördes.

– Det blir ju alltid snack när sånt här händer och banan kontrollmättes direkt efteråt – och den visade sig faktiskt vara LÄNGRE än en kilometer! Banan var 1007 meter och justerades, säger Staffan Osterling.
I morgon då? Ja, med tanke på vädret kan jag lova att det inte blir något nytt världsrekord i Silverörnen (V75-3). Världsrekordet är nu nere på 1.09,9 över medeldistans på tusenmetersbana, satt av Readly Express i Jubileumspokalen i augusti på Solvalla.

B-O Månsson tippar i banans program och skriver så här om loppet: ”Anrika Silverörnen 50-årsjubilerar. Fjolårsvinnaren Shadow Woodland drog vinstlotten i spårdragningen och lär bli svårfångad om han får bestämma en bit. Utmanas främst av snygge Fossens Bonus i en upplaga som känns ovanligt öppen på förhand”.

Nu är jag ingen tippare men…för egen del har rejäle Michelangelo Ås (V75-7) blivit en favorit och jag måste fortsätta hålla fast vid den. Valacken var bra hos Robert Bergh och såg fortsatt ut som en tanks senast för nye tränaren Stefan Melander. Elitloppet nästa år?

Bilden: Lars Lindberg från 1998 då han hade vunnit V75-mästaren med Zoot Silvio.
Foto: Petri Johansson, Kanal 75

Enligt mina anteckningar var det just i dag 28 augusti som Lars Lindberg gick bort, 2011. Stig Lindmark som jag skrev om i den förra bloggen dog nästan exakt ett år senare, 27 augusti 2012.

Vilken man han var, Lindberg. Populär i alla läger.
Förutom det där att han var omvittnat skicklig med hästarna var han precis som många av de stora jag vuxit upp med tillmötesgående med pressen.
Jag fick tag i Lindberg en gång på den fasta telefonen i huset och hörde att något var fel. Han lät stressad men tog sig ändå tid att svara på mina frågor.
– Du låter stressad… jag kan ringa senare.
– Ja, kan du det! Du jag står med väskan i hallen här och ska just packa för Dannero. Ring om tio minuter så sitter jag i bilen, sa Lindberg.

Ett annat ljust minne jag har om den hjälpsamme tränaren från Sundsvall (Lindberg sa Sönnsvall) är historien Svante Båth berättade för mig i samband med att Lindberg hade tagit sin 3000:e seger.

Båth berättade följande sköna historia för mig när Lasse Lindberg nådde karriärens tretusende i maj 2003:

– Inför ett lopp diskuterade jag och Lasse hur vi skulle ha det med utrustningen på hästen Kipketer Zon på Dannero. Vi snackade fram och tillbaka, och valde mellan helstängt huvudlag och en fast huva – eller öppet huvudlag och rycktussar i öronen på hästen.
Båth fortsatte:
– Lasse stack ut och provade Kipketer Zon med rycktussar – och fick sig en flygtur nästan ovanför banbelysningen när han ryckte bomullen ur hästens öron! Hästen nöp i sken och Lasse blev liggande kvar. Jag var snabbt framme, rädd. Det första jag fick till svar när jag ropade och frågade hur det hade gått var:
”DU, VI SKITER I TUSSARNA TILL LOPPET!”

Bild 1.
Maffige Amos Dote knep 28 segrar för Stig Lindmark.
Foto: Kanal 75

Bild 2.
Stig Lindmark efter en seger med Lovin på Umåker i maj 1994. Hustrun Birgitta ingick i familjeföretaget och var med i vinnarcirkeln.
Foto: Claes Kärrstrand/Kanal 75

Snön rök i banan när han skulle fram. Stig Lindmarks signum var att han hade vältränade hästar. Ispassen på sjön i Gärdsmark var omtalade.
Kungen av Skellefteåtravet är borta sedan några år och hustrun Birgitta har flyttat in till centrala Skellefteå berättar dotterdottern Anna Lindmark.
Anna var den som gick vidare med travet och hästar. Numera lärling i Boden.

Stig och Birgittas son Jörgen Lindmark har köpt gården i Gärdsmark och just nu finns inga hästar alls i stallarna, bara bilar. Jörgen Lindmark är mycket motorintresserad.

Vi är några stycken som sett på trav i Skellefteå, Umeå, Boden, och Örnsköldsvik under åren och upplevt travnestorn Stig Lindmark i sin krafts dagar.
När han var på väg tillbaka efter någon av sina smällar hörde vi talas om hans egna ispass med rullatorn. Hustrun Birgitta körde bilen bredvid Stig som motionerade på de upplogade körvägarna i byn; en bit utanför centrala Skellefteå.

Stig var en favorit kan man säga. Berth Johansson på hemmabanan Umåker en annan.
Berth smög och körde spårsnålt. Stig Lindmark var offensiv med sina vältränade hästar.
Själv minns jag vintertraven bäst, då det rök i banan. Han var offensiv och skulle fram. Antingen blev det utvändigt ledaren eller ledningen. Att sitta och såsa i kön var inte vad Stig hade tränat sina hästar för. Lindmarkar´n tog dem oftast på knock.
Men han kunde ”bära” också, Stig. Han är en av de skickligaste kallblodskuskarna genom tiderna. Punkt och slut.
Jag minns när kallblodet Looping vann sitt första lopp på Umåker. Looping kördes till ledningen och var sugen på att galoppera i två varv men fick inte för Stig. Fick inte. En kusk som bar och bar, vände sig korsan och tvärsan i sulkyn. Looping höll sig i trav. Och vann.

Minns en elitloppslördag på Solvalla då ”alla” vi nerresta från norr hade lirat Amos Dote i ett av försöken till Sweden Cup. Det blev offensivt och visst vann Amos Dote till ett fantastiskt överodds.
En annan av Stig Lindmarks styrningar på Solvalla var inte lika lyckosam. Handbag skulle till ledningen. Till varje pris. Och kördes därefter…

Det var på Gärdsmarkssjön Lindmark gnuggade sina hästar till stordåd.
Det kommer mer om Lindmark i bloggen.

Snart är det V75 i Skellefteå. Lördag 7  oktober närmare bestämt.
Då körs bland annat Stig Lindmarks Styrkeprov
2011 kördes loppet för första gången med Stig själv som prisutdelare.
Året efter defilerade kuskarna utan hjälm inför loppet…

Stig Lindmark avled i sviterna efter en trafikolycka han var med om utanför sitt hem i byn Gärdsmark i Skellefteå i mitten av juli 2012. Han blev överkörd när han satt vid vägkanten och vilade sig på sin rullator.

Hästar Stig Lindmark tog flest segrar med som kusk: Dun Bunter 105 segrar, Sabin 103, Sabestus 67, Mr Anvil 44, Smidig 44, Orrisa 42, Majnetta 40, Sandy Brodda 40, Suitcase 37, Greihard 34, Karlgårds Pia 30, Hambe 29, Hampton 29, Lovin 29, Amos Dote 28, Antananarivo 28 samt Go On 28.

Ego Boy från Rättvik. Kanske är det den mest folkkära hästen vi haft i Sverige.
50 segrar på 67 starter blev det för sagohästen som vann Elitloppet 1973. Sista segern hästen tog blev den på Dannero söndagen 5 maj 1974.
Två veckor senare blev Ego Boy oplacerad i Åby Stora pris och i början av juni dog nationalidolen av en bruten nackkota. En skada han fick i sin box.

Bert-Ola Månsson var på plats på Dannero i maj 1974 och har kvar inte bara ett utan två program från den tävlingsdagen.
Månsson (regional sportchef för en rad banor i Mittnorrland, däribland Dannero) minns att han knappt vågade gå ur bilen när han och pappa Bert körde in på publikplats den här dagen.
– Jag var nio år och extremt travintresserad men så mycket folk hade man väl aldrig sett tidigare. Det var nästan så att grindarna sprängdes på Dannero den här dagen. Ego Boy var hur som stor som helst och jag minns att pappa bara hade pratat om Ego Boy före den här tävlingsdagen. Själv var jag ett stort fan av Berth Johansson och var mest intresserad av Golden Iran som var med i samma lopp, säger B-O Månsson med ett skratt.

Månsson bodde i den lilla byn Backe i Västernorrland där hans mamma och pappa drev en taxirörelse. Pappa Bert var dessutom travamatör, en riktig entusiast menar B-O och berättar att pappa Bert kunde köpa häst för några hundra kronor bara för att ha någonting att träna och kanske eventuellt också tävla med.
Söndagen 5 maj 1974 hade man dock ingen häst till start. Nu skulle man se den store Ego Boy i lopp – med Rättvikstränaren Ingemar Olofsson i sulkyn.

– Fast Ego Boy…Berth Johansson var större för mig. Golden Iran blev av någon anledning jag inte minns oplacerad den här dagen. Ego Boy vann ju enkelt efter att ha körts till ledningen och tvåa slutade Sid Gibs. Mats Dannevall jobbade åt Åke Dunesius då och körde Sid Gibs och jag minns att Dannevall svarade spets ett kortare tag när Ego Boy kom upp på utsidan. Det där suset från publiken minns jag. Vad var på gång egentligen?!

Men det blev släpp och Sid Gibs hängde sedan med till andraplatsen bakom den store favoriten som vann till oddset 1,13.
I lådorna hemma hos Bert-Ola Månsson i Örnsköldsvik finns programmet i dubbla upplagor. Det med blått omslag hade pappa Bert köpt i god tid innan tävlingsdagen och i det finns
inte ett enda penndrag.
I det vita har nioårige Bert-Ola kluddat en hel del. Han var som sagt extremt travintresserad – men uteslutande för att konsumera sporten som publik. Köra häst kunde han hyfsat men det var ändå lite motvilligt han satte sig upp bakom någon av pappas hästar hemma i Backe.
Pojken lusläste mycket hellre Travronden och alla program från pärm till pärm, älskade att grotta ner sig i stamtavlor och kilometertider. De sparade programmen är fulla av sällsamheter och funderingar om både avel och spel och analyser av lopp.

– En intressant detalj med programmen från Ego Boy-dagen är att man i det med blå omslag kunde bläddra, med enkelt tumgrepp, till rätt lopp. Det var programmet som hade tryckts upp först men som på grund av hysterin runt Ego Boy tog slut. Jag fick köpa mitt vita efter tjat på pappa när vi kom till banan. Ett program utan färg och utan ett sådant där tumgrepp. Det skulle nog gå fort på tryckeriet när de extra exemplaren på något eller några tusen skulle tryckas. Det där med tumgreppet har jag bara sett på Dannero-program från 1970-talet.

B-O Månsson kan säga ”jag var där” när Ego Boys framträdande på Dannero kommer på tal. Att ha två program – ett blått och ett vitt – kvar från den dagen kanske han är ensam om som privatperson.

 Lapp Nils och Gunnar Melander. Foto: Kanal 75

Enligt mina anteckningar är det i dag exakt två år sedan duellen på Dannero mellan Månprinsen A.M. och Lannem Silje. En av tidernas mest fantastiska travhändelser om ni frågar mig.
Jag var inte själv på plats den dagen. Grät i stället en skvätt framför tv:n. Gunnar Melander som man vuxit upp med på banorna, tillsammans med min favorit Månprinsen.

På söndag är det V75 på Dannero igen. Med lopp som Svenskt Kallblodskriterium och Kriteriestoet.
Det blir tre kalla lopp på kupongen. STC:s Guldtäcke är med förstås.

Pratade med Gunnar Melander om STC:s Guldtäcke för några år sedan. Danneros store har vunnit loppet fyra gånger. Eller fem, om man räknar med Gunnars inhopp som kusk bakom Barrison 1983 som tränades av Gustaf Hallén. 1984 och 1985 vann han med favorithästen Lapp Nils, 1991 blev det seger tillsammans med Kormin. 1998 vann sonen Micael med Myllarfaks.

Melander var inte svår att få in på Lapp Nils-spåret, den gången och jag har sparat anteckningarna. Melanders store favorit (innan Månprinsen A.M.) Lapp Nils tog 97 vinster på 184 starter och var Sveriges bäste kallblod en tid. En hingst som för övrigt finns med i Månprinsens stam.
Lapp Nils kom från Brunflo (samma som Sjunga Best alltså) där ägarna inte riktigt fick bukt med honom som unghäst. Gunnar Melander fick honom i träning som treåring, 1981.

– Innan han kom till mig var han känd för att vara besvärlig. Det gick ett varv runt banan, sedan satte han upp huvve och sprang till stallet. Vi kom samman på ett bra sätt han och jag. När han började fungera visade han vilken fantastisk individ han var med en kapacitet långt över det normala. Han stod ofta med tillägg men hade han bara minsta lilla chans att komma först 200 kvar så bara kastade han sig över dom. Man behövde aldrig driva honom. Lapp Nils gillade att vara först, berättade Gunnar Melander.

Det här är min blogg med travnostalgi och nonsens. En härlig blandning.

Återkommer med bild på Lars Matson-tavlan med skotthål (se bloggen med Oscarssons) och travprogrammen Bert-Ola Månsson sparat från den gången Ego Boy gästade Dannero.

Ständigt dessa Oscarssons från Umeå. Naturligtvis gick det inte att stanna hemma där i ungdomen. I stället skulle de prompt flyga ut över riket.
Det vanliga vore att skriva om Jim Oscarsson, numera Solvallatränare, eller Kenneth Oscarsson som gick bort 2015 och var verksam i travets USA i halva sitt liv.
Eller brodern Tony Oscarsson, verksam inom galoppen, med bland annat segrar i Svenskt Grand National

Bloggen har dock en vurm för de lite mindre tingen och jag väljer så klart att lyfta fram Patrik Oscarsson, en kollega till mig på Kanal 75.
Det blev Stockholm för honom också. Oscarsson flyttade ner 1995 men för honom saktade travkarriären ner när han lämnade Umeå och uppväxtens Sävar.

På bilden kör han Marcel Weide på Solänget i slutet av 1980-talet. En travare som plockade sex segrar på 59 starter. Han plockade ut amatörlicens 1986 och körde kanske 150 lopp och vann tio av dessa.
– Jag borde väl egentligen ha bättre koll men runt tio segrar blev det nog. Inga storsegrar precis men det blev lite lopp ändå med familjens hästar som Thrillerman, Bjärs Keymore och Marcel Weide, säger Patrik Oscarsson.

Bloggen minns en fest på Nattis i Umeå (Blå Dragonen vid E4:an) efter en seger på Lycksele…kanske var det i början av 1990-talet. Jag var i ungefär samma kretsar och minns att det var en stor sak att ha en avlägsen kompis som inte bara kunde köra häst utan till på kuppen även vinna då och då. I mitt gäng spelade vi mest på hästarna och det var nog stöttat lite på vinnarspelet den här julidagen för länge sedan.
Kanske var det med Thrillerman eller Marcel Weide?
– Lite osäkert, förmodligen någon av dem. En annan seger jag minns i Lycksele var en med Bjärs Keymore. En riktig galoppör, men snabb som fan. Nu lyckades han stå på benen, tack vare kusken givetvis, och trots att vi stod med 80 meters tillägg blåste vi till spets i första kurvan!

Släkten Oscarsson från Umeå som åsyftas här är stor och det är travet och hästarna som är gemensam nämnare. Patriks pappa var Sten Oscarsson boende i Sävar, amatör en stor del av sitt liv. Dark Horse var familjens bästa häst genom tiderna, en riktig skjutare och Umåkers segerrikaste häst ett år (1971) med 16 årssegrar. Byggprodukters Stayerlopp var stort på den tiden och i det loppet slog Dark Horse en häst som Gösta Nordin åkt upp för att vinna med i oktober 1971.

– Tidigare samma år slog han ingen mindre än Golden Iran (Berth Johansson) i Hästägarkannan på Solänget. Han kallades för Darken, uttalades Darrken, och far berättade mycket om den hästen. Jag var rätt liten då och sprang mest och lekte på stallbacken med bland andra Patrik Jonsson (son till Thule Jonsson), säger han.

Owe Oscarsson och Thure Oscarsson (pappa till Jim) är två farbröder till Patrik. Bror Oscarsson boende i Bjännsjö en annan farbror, pappa till Gunilla Oscarsson, proffstränare på Umåker.
Joakim Oscarsson är en annan kusin, amatörtränare i Umeå.
(Kuriosa utanför travets sfär är att Patriks syster Paola Oscarsson är skådespelare och en gång hade en hyfsat stor roll i tv-såpan Tre Kronor).

Men de riktiga kändisarna är alltså Kenneth och Jim som båda började som lärlingar på Umåker och blev professionella. Så sent som i början av juli vann Jim E3-finalen för ston på Bergsåker med Violet Bi (925 000 i förstapris).
22-årige Kevin Oscarsson leder lärlingsligan nationellt med 45 segrar och representerar återväxten.

– Det är så jäkla roligt att följa dem och kunna skryta över deras framgångar när man inte har några egna. Och med tanke på Kevins framfart…det kan hålla på i många år framöver.

En tavla av konstnären Lars Matson hänger hos mor Monica i Sävar. Sten Oscarsson var vän med konstnären vars minneslopp varje år körs på Lyckseletravet.
En tavla med ett skotthål i.
– Far och Matson var goda vänner och när den gode jägaren och skytten Sten fick utmaningen att om han med ett enda skott kunde träffa tavlan på 200 meter, skulle han få den. Den hänger hemma i Sävar, slutar den – i vissa kretsar – mycket kände amatörkusken Patrik O.

I nästa blogg hoppas vi kunna publicera en bild av tavlan.

Den här ungen hörde jag talas om tidigt.
Malin Axroth, född 1982, bör vara ungefär tre år på den här bilden. Att det var hästar från start berättade hennes mormor Ulla om för min mormor.
Ungen var så pass inkörd på trav att hon blandade ihop sin mammas behå med Stig H Johansson.

Mamman Carina Axroth – skolchef i Umeå som extraknäckt som reporter och referent i trav-tv och refererat och speakat på många banor i norr – minns episoden med behån väl.
– Det var väl så att jag stod i duschen och bad Malin hämta min behå och hon sprang iväg. Men mamma jag hittar den inte! Men den ligger ju där borta på stolen. Men mamma jag hittade inte igen travprogrammet! Han heter väl Stig H?

Lilla Malin visste vem Stig H Johansson var. Behåar var däremot något okänt.

Carina Axroth och maken Tommy Carlsson har just avslutat ännu ett meeting i Lycksele. Carina har refererat och intervjuat som vanligt och Tommy har jobbat som funktionär. Så har paret hållit på sedan slutet 1970, början 1980. Ett hedersuppdrag menar Carina.
Lycksele har blivit lite av familjens hjärtebana.

Hon hoppar fortfarande in ibland på Umåker. Dottern Malin var mycket aktiv i Umåkers torn ett tag. Sedan blev det Stockholm en vända och jobb på Svensk Travsport i några år.
Malin är hemma i Umeå igen och jobbar som kommunikatör på polisen. Jag brukar tänka på Stig H-incidenten när jag ser henne i tv eller läser uttalanden i tidningarna.
Pappa Tommy och mamma Carina tippar att de ägt 25-30 travare. Lars och Kicki Öström (bland annat Polketta) är nära vänner till familjen och Tommy har vunnit lopp med Polketta (stoet från Umåker som tjänade 1,5 miljoner kronor vilket ett tag gjorde henne till det vinstrikaste kallblodsstoet genom tiderna, innan Lundås Emelie tog över).
Harro och Linus L.L. är hästar Axroths ägt.

Barnen Maria och Erik har inte något större intresse för hästar. Det är storasyster Malin som stått för den delen…så det blivit över nästan. Vattnande av käpphästar, ponnykuskande (och segrar med familjens ”Trollet”). Och så vidare.
Efter sejouren i Stockholm har Malin nu förverkligat en dröm och skaffat egen travhäst.

Sexåriga kallblodiga stoet Märta Vinner gjorde tre starter i fjol (7-3-d) och blev struken i sitt kvallopp i somras på grund av oregerlighet.
Hhmm…Bloggen går inte närmare in på den framtida karriären för a´Märta. Det är nog som det är helt enkelt och som med alla hästar är nog Märta den bästa som finns oavsett vad hon står i för odds.

– Vi får se vad det blir av det helt enkelt, säger mamma Carina.

Foto: Lars Jakobsson, Kanal 75

Lyckseletravets meste champion har kopplat greppet igen. Jan Norberg inledde veckan i Lycksele med en trippelseger och kanske lägger han till ytterligare ett championat till sina tidigare elva.
Lycksele tävlar vidare tisdag och fredag och Norberg lär ta chansen.
Lägger med en bild från 2001 då Johan Edlund intervjuar Norberg på Umåker.

Bloggen ville presentera den kompletta championlistan från 1957 och framåt men det var lättare sagt än gjort. Göte Windelås ryckte in och gjorde listan fullständig.
– Jag hade en lista hemma och kompletterade den med gamla program från 1980 och 1990-talen. Hasse Svennehed på ATG var också behjälplig, säger Göte Windelås, Gäddträsk, i dag sekreterare i styrelsen för Lyckseletravet.

Lyckseletravets champions genom tiderna
2016 – John Östman
2015 – John Östman
2014 – Ove A Lindqvist
2013 – Krister Söderholm
2012 – Jan Norberg
2011 – Jan Norberg
2010 – Krister Söderholm
2009 – Micael Melander
2008 – Ola Samuelsson
2007 – Jens Eriksson
2006 – Krister Söderholm
2005 – Jimmy H Andersson
2004  – John Östman
2003 – Sören Östman
2002 – Krister Söderholm
2001 – Jörgen E Ahlqvist
2000 – Jörgen E Karlsson
1999  – Ulf Bäckman
1998 – Krister Söderholm
1997 – Lennart Nygren
1996 – Jan Norberg
1995 – Ulf Bäckman
Åren 1992-1994  – Jan Norberg
1991 – Anders Lindqvist
Åren 1986-1990 – Jan Norberg
1985 – Håkan Hellerstedt
1984 – Sverker Karlsson
1983 – Anders Lindqvist
1982 – Kjell Elfving
1981 – Sverker Karlsson
1980 – Kjell Elfving
1979 – Kjell Elfving
1978 Gustav Lennartson
1977 Kjell Elfving
1976 Sverker Karlsson
1975 Sverker Karlsson
1974 Gustav Lennartson
1973 Ulf Kindberg
1972 Roland Andersson
1971 David Jonsson
1970 Inga tävlingar
1969 Roland Andersson
1968 Lennart Helgesson
1967 Inga tävlingar
1966 Inga tävlingar
1965 Lennart Helgesson
1964 Sigge Reuter
1963 Lennart Helgesson
1962 Olle Lindqvist
1961 Hemming Pierre
1960 – Lennart Helgesson
1959 – Lennart Helgesson
1958 – Erling Vallström
1957 – Knut Lindkvist