13 dagar in i januari 2020 och det känns som att 2019 års jul- och nyårsfirande gått så fort! Nästan som att det var ett helt år sen! 

Nanna är alltid supertaggad på att få komma iväg till skogen!

Dåliga skämt åsido så är jag väldigt taggad på att se vad som kommer hända under året som kommer. Jag hoppas att 2020 är året då jag flyttar, kanske byter stad eller län. Jag vet inte än, jag är öppen för det mesta just nu. Jag skulle vilja se något annat ett litet tag. Mitt mål är att kunna köpa ett litet torp någonstans där Nanna och Gizmo kan få komma ut mer, och även jag. Bara tanken på att ha en liten gräsplätt utanför dörren där jag kan släppa ut dem känns som en dröm. Jag saknar landet och ett lägenhetsliv verkar inte vara min grej. Jag håller alla tummar och tår att 2020 är året jag hittar det där torpet!

Idag ska vi äntligen komma ut till skogen så att Nanna kan få springa av sig ordentligt. Tror både hon och jag börjat tröttna på de promenadstråk vi brukar gå. Det känns också extra bra att få ut henne i naturen så hon får ordentligt med stimuleringen och motion. Sen att kunna skippa kopplet uppskattar både Nanna och jag, man kanske skulle kunna kalla det för en frihet?

Nu ska jag kolla upp var det pågår jakt så att vi inte råkar gå ut i en sån skog. Det hade säkert varit en upplevelse, men så mycket äventyr ska vi inte ha om jag får bestämma.

I helgen har jag och Nanna varit på besök i Norrköping. Även om vi båda föredrar landsbygdens stilla tillvaro är det är alltid lika kul att se hur Nanna hanterar ”storstads”-miljöer. I vanlig ordning är hon lugn som en filbunke ena stunden, sen skiftar hon till att vara ett litet nervvrak i nästa. Men så länge ingen främmande plast blåser i vinden så är hon coolast i stan!

Utforskar Norrköpings campus i Industrilandskapet

Till Nannas stora besvikelse (och även min) fanns det ingen snö i Norrköping. Vi fick några solstunder, men i mångt och mycket var det bara grått och regnigt utomhus. Jag passade på att få lite julhandel avklarad, även om vädret inte direkt gav mig någon julkänsla. Det är alltid kul med lite miljöombyte, men det känns också väldigt skönt att komma hem.

Jag har tidigare berättat om min campervan-resa tillsammans med Gizmo och Nanna. Tänkte dela med mig av en bild på världens mysigaste och nöjdaste katt, vi hade stannat till på en rastplats utanför Arjeplog när jag knäppte den här bilden nedan. Här låg hon och njöt större delen av dagarnas ressträckor.

Mysig katt i mysig tröja, påväg mot äventyr i Norge.

Det går inte att förneka att det krävdes mycket planering och efterforskning för att få den här resan att gå ihop, särskilt med tanke på vad Gizmo och Nanna skulle behöva under färden.  Som ni kanske ser på bilden så sitter Gizmo fast med ett slitstarkt bälte som är fäst i en säkerhetssele och bakåt i bilen. Detta för att hon inte skulle kunna flyga ur sängen om jag var tvungen att tvärnita. Samma sak gällde för Nanna där hon satt nedanför på golvet. Utöver säkerhetsanordningar var det främst kring Gizmos nödvändigheter som behövde efterforskas. Så länge Nanna hade säkerhetssele, koppel, handduk och mat så var hon nöjd. När det kom till Gizmo behövde jag däremot planera hur hon skulle hålla värmen, hur hon skulle kunna vara ute säkert utanför bilen och var och hur hennes kattlåda skulle få plats.

Ibland tuggade både Gizmo och Nanna på varsin grästuva.

Gizmo är en liten skör kisse så en värmande tröja krävdes för de lite extra kalla dagarna och nätterna. Det jag fick lägga lite extra tid på var att hitta en bra transportbur som inte tog så mycket plats och som inte kostade allt för mycket. Eftersom jag redan har en transportbur sen innan ville jag inte lägga allt för mycket pengar på en ny ihopfällbar. På Husdjursrevyn.se hittade jag tips om var jag kunde hitta en billig och mjuk transportbur och som gick att trycka ihop när den inte användes. Till skillnad mot transportburen blev det svårt att komprimera kattlådan, så den fick jag istället lägga upp en plan för det bästa sättet att förvara den på i bilen. Planen blev att den fick byta plats mellan reseläge och “stå still”-läge. När jag körde fick den stå bakom förarsätet där den gick att fästa, när vi stod stilla vändes framsätena inåt i bilen och då fick den plats bakom passagersätet under handskfacket. Det blev tillslut väldigt bra, Gizmo kunde få det lite privat när hon skulle på toa och kattlådan var även långt bort från säng och matplats när vi stod stilla.

Nu ser jag fram emot att vårens nya äventyr med Gizmo och Nanna i vår campervan. Vi hade det så himla mysigt, även om det också kunde vara mycket krävande till och från. Men mer om det en annan gång!

Även Nanna tänker över livets svåra frågor i badet

Vilket rusket väder vi har! Här hemma tar vi tillfället i akt och myser med en baddag. 

Jag brukar bada både Nanna och Gizmo var tredje månad, det har blivit lite av en ritual nu  efter så många år. På våra baddagar så kör vi borstning, kloklippning och sen ett avslutande bad på det. Nanna och Gizmo har lite olika krav på sina bad dock. Nanna behöver ljummet, nästan kallt vatten, för att inte bli överhettad. Gizmo behöver istället varmt vatten för att inte frysa. Det slutar med att Nanna får ha sitt bad i badkaret och Gizmo i en balja.

Nanna har en väldigt tacksam päls att tvätta, hon torkar väldigt fort. När jag torkat henne färdigt med handduken kör hon ett par rus runt omkring i huset, sen är hon nästan torr igen. Gizmo tar desto längre tid på sig att torka, det slutar ofta med att hon får ligga under en filt eller täcke ett tag efter badet.

Det är tidskrävande att göra vår badritual, men det är värt det. Jag vet att både Nanna och Gizmo får den päls- och klovård de behöver och det betyder mycket för mig. Jag har också tur att ha djur som tycker det är helt okej att få sina klor klippta och sin päls tvättad.

Nanna tillsammans med Ugglan 2.0, må den vila i frid.

Nanna kan vara väldigt rädd för främmande ting. Även ting som inte är så främmande. Det är lustigt sånt där, idéer som hundar kan få. Jag har haft många olika hundar och jag vet att deras personligheter kan vara väldigt annorlunda, men en sån liten fegis som Nanna ibland är har jag aldrig varit med om innan. Oftast så låtsas hon som att vissa ting inte finns, hon tittar aktivt bort som att hon förnekar dess existens. Oavsett om det är känd eller okänd katt, lakan, köksspade eller vad som egentligen. Kommer den obehagligt nära går hon iväg sakta, med blicken är fortsatt vänd åt ett annat håll. Möjligtvis kastar hon några nervösa blickar över axeln.

Men ibland kan även Nanna övervinna sina rädslor. När Nanna får en ny leksak brukar hon så småningom samla nog med mod för besegra den, men hon behöver först gå igenom fyra faser;

• I första fasen behöver Nanna lära känna leksaken, såklart på avstånd först. Mycket viktigt.
• Andra fasen består av skräckinjagande förtjusning, där hon inte riktigt vågar leka med leksaken, men verkligen vill. Och gnäller därtill. Om inte Nanna går över till nästa fas faller leksaken in i den existensförnekelse jag skrev om tidigare.
• Tredje fasen fylls av tafatta försök att leka med leksaken, mer eller mindre framgångsrika.
• I fjärde och sista fasen är det som att Nanna, i jämförelse med tidigare faser, blir ett litet monster. Hon leker då ohämmat med leksaken, kastar runt den på egen hand och apporterar den. All rädsla är som bortblåst och hon är vildhund (tror hon) på nytt.

Andra rädslor kommer i omgångar, typ som att Nanna ibland får för sig att hon är rädd för sin matskål. Det spelar ingen roll att hon har ätit ur samma matskål i 4 månader bakåt utan problem. Därför har Nanna två olika matskålar, när hon blir rädd för den ena så byter jag till den andra. Nanna kommer aldrig ihåg att hon varit rädd för den andra innan den ena.

I somras uppfyllde jag en dröm jag haft under många år, jag skaffade en campervan. Efter premiärturen ner till Krakow i Polen i slutet på juli började jag knopa på var nästa resa skulle ta mig. Det resulterade i att jag tidigt i höstas åkte ut på en tre veckor roadtrip genom mellersta och norra Sverige samt norra Norge. Såklart var Nanna medbjuden, men även Gizmo fick följa med.

Gizmo är och har alltid varit en innekatt, så jag var nyfiken på hur hon skulle hantera livet i en van. Jag började med en invänjningsfas med kortare turer och några enstaka nätter för att se hur hon klarade av det. Hon var lite orolig under första åkturen, men efter det var det som att hon aldrig gjort något annat. Under våra tre veckor ute på vägen mådde hon som en drottning. Tillslut hade Gizmo ätit gräs i majoriteten av Sveriges alla län och även större delen av Norge. Grästuvan efter en lång åktur satt som en smäck varje gång.

Det har varit en långsam morgon idag, ingen av oss har riktigt orkat sig upp förrän nu. Nanna och jag var ute en sväng tidigt imorse medan katten låg kvar och hade bra i sängen under täcket. Gizmo, som min katt heter, var dock inte så jätteglad när vi kom tillbaka in och trängde oss ner i sängen igen. Hon kväkte lagom missnöjt när hon insåg att hon behövde dela sin varma fristad med två isbitar.

Nu ska vi göra oss redo för ett sagan om ringen-maraton, ett värdigt sätt att tillbringa min sista lediga dag innan det är dags att återgå till jobbet imorgon.

Nu går vi mot mörkare tider, och med mörkare tider kommer det som jag fruktar mest. Slasket. Varje vintern är det samma historia, när vi ska ut på promenad så kommer snart stunden då jag ser hur Nanna pölsar genom både gyttja och snö. Det slår aldrig fel. Nanna är ju självklart väldigt taggad på årets vinteräventyr, men hon är inte den som behöver ta hand om den smuts som hon drar in i huset. Jag tror vi alla hundägare kan relatera till det eviga torkandet av leriga och blöta tassar innan marken hunnit frysa till sig ordentligt.

Men nu är vintern här och jag ser trots allt fram emot att se mitt lilla yrväder skena genom nyfallen snö och fara som det lilla sudd hon är. Det är ingen hemlighet att snö är något av det bästa som finns, i alla fall enligt Nanna.

Nanna må vara en hund av mindre format, men hon är en riktig lirare på att plöja sig fram i okänd terräng. Det spelar ingen roll om det är tät skog, öppna fält, kuperade berg eller djupa dalar. Hon flyger oftast fram när hon springer och upptäcker världen runt omkring sig.

Vi tog med Nanna upp på fjället härom veckan, det blev hennes fjällvandrings-premiär. Jag var lite orolig för att hon skulle fastna i diverse buskage och sankmarker, men det var inga problem alls. Visst hade hon lite svårt att röra sig där de mest burriga grenarna lagt sig över marken, men jag tyckte hon löste det galant. Hon hittade snabbt andra vägar runt när faunan blev lite väl förrädisk mot hennes storlek. Hon tog sig även friheten att ta sig ett litet dopp i en fjällsjö när ingen såg på.

Vad kul att du kommit hit till min blogg Vilda djur!

Här kommer du kunna läsa om mig, Vilda, och om mina knasiga djur.

Välkommen!