Bakom alla vansinniga arenabyggen finns tjatande idrottsföreningar och idrottsförbund med hybris.

De äventyrliga investeringarna i badhus är politikernas eget påfund.

Sveriges 450 badhus är till största delen ett inslag i miljonprogrammet. De smälldes upp på 1960- och 70-talen, precis som höghusen, låghusen, radhusen och villorna.

Nu är det renoveringsdags. Trots att det var lite si och så med byggkvaliteten i bostäderna, speciellt i slutet av byggboomen, går de att modernisera till någorlunda rimliga kostnader. Även om stambyten alltid är dyra. Med simhallarna är det värre. Fukt ger dyra skador och badhus är en våt miljö, det är själva grejen.

Att många kommuner därför hellre river än renoverar baden är inte konstigt. Det underliga är att politikerna på flera håll vill bygga så dyrt som möjligt.

Ta Uddevalla. Det är en av flera kommuner som debatterat badhus länge. Men det har inte blivit något. För det handlar om en investering på 400 miljoner kronor och till det finns inte pengar, enligt kommunledningen.

Trams, tycker Uddevalla Sim. Föreningen menar att det går att få en 50-metersbassäng med höj- och sänkbar botten samt undervisningsbassäng för 100 miljoner. Som i Borås.

I Bohusläningen avfärdar Annelie Berggren (S) det enklare alternativet: ”Det finns inga pengar i att bara ha simbanor. Utredningar… visar på att rehab- och äventyrsdel får in fler”.

Berggren har Himlabadet i Sundsvall som förebild.

Om Himlabadet kan man säga att det blev himla dyrt. Det skulle kosta kommunen 203 miljoner kronor, enligt beslutet i fullmäktige 2007. När det invigdes 2010 låg notan på 424 miljoner.

Då hjälper det föga att prognosen om 370 000 besökare varje år överträffats med drygt 30 000. Trots att den normala entréavgiften är 120 kronor för vuxna och 90 kronor för barn.

I Umeå har man efter nästan 20 års diskussioner och utredande bestämt sig för ett äventyrsbad mitt i centrum.

Byggkostnaden beräknades till 350 miljoner kronor när beslutet togs, men lägsta bud i upphandlingen var 389 miljoner. Risken är stor att det blir mer.

Det blev det i Lund. Också. När Högevallsbadet skulle byggas om och till, med äventyrsdel förstås, låg kalkylen på 241 miljoner. Senaste summan är 324 miljoner, men miljön är så dålig att driften får stoppas till och från, så det kan krävas mer för att bli av med problemen.

I Malmö finns skandalrubriksbadet Aq-va-kul som i somras stängdes för ytterligare renovering i väntan på att badet i Hyllie blir färdigt, det senare badkalasets kalkyl är 350 miljoner kronor.

Politiker och fritidstjänstemän åker gärna på studiebesök till äventyrsbad, i Tyskland såväl som i Sverige. De borde i stället åka till Borås för att titta på simarenan som kostat knappt 60 miljoner när den invigdes 2010.

Vill de nödvändigtvis se äventyrsinslag och bubbelpool kan de fara till Björkvikshallen i Höör, som kostat 55 miljoner när den var klar 2007.

Få badhus klarar sig utan kommunala subventioner. Men de bör vara inriktade på simningen som ger motion.

Visst, den som klättrar upp till vattenrutschkanan bränner också en kalori eller två.

Den träningsformen kan dock inte vara värd ett par hundra miljoner extra i investering och ett tiotal mer om året i driftskostnad. Netto, efter höga biljettintäkter