Gråa dagar skyndar aldrig på,

 Jag tyckte vi fick en bra start, den här VK-bloggen, jag och ni. 

Tolv personer "diggade" (jag känner att jag måste sätta citationstecken för att betona att jag inte rör mig med såna begrepp) första inlägget… elva "diggade" det andra… tio det tredje. 

Och jag kan med handen på hjärtat säga att jag gett en tumme upp till mina egna inlägg mer än någon enstaka gång. 

Tolv av… hur många kan ha hittat hit? Femtio pers? Högst. Tolv av femtio. Det var bra siffror. 

Nu har det avstannat och eftersom digitala tummar på en dataskärm är som det renaste heroin så måste jag gå in i mig själv och fundera på hur det har blivit sämre. 

Och jag inser snabbt att mina dagar är för tråkiga. Jag kollar ut för fönstret och det är alldeles grått. Om jag hade haft en filofax hade jag tittat i den och sett att jag inte hade ett enda ärende att uträtta innan löpträningen tar vid på den Champions League-demolerande tiden 20:30. Kanske ska jag åka upp till universitetet och anmäla mig till någon kurs. Kanske ska jag ringa Proffice. Bara gråa saker. Vuxna, tråkiga saker. 

Det är svårt att få en sån dag rolig. Det är nästan lika svårt att få den rolig i skrift i efterhand. 

Elfvendal berättade att han i IKSU:s bastu träffat på och börjat prata med en gammal ryss som var klädd i storstilad pälsmössa i den åttiogradiga värmen. Jag snubblar aldrig över sånt längre. Hemma i Sundsvall fanns det alltid någon dressyrtävling att orera om efter ett pass på Dagbladet där jag efter något år utkristalliserade mig till tidningens nischade dressyrreporter. 

De enda gånger jag hör eller ser något riktigt roligt här omkring under mina gråa dagar är när jag sitter på bussen. Där pratar den svenska intelligensreserven högt och brett om allt möjligt. Det är kanske mer buss jag skulle åka för att få nya idéer och uppleva lustiga händelser. 

Som Zlatan skulle ha sagt till mig; "Han har åkt för lite buss, det är vad han har gjort". 

Men jag vet inte. Det här är en UFC-blogg. Jag kanske bara ska uppdatera kort från varje träning. Det låter ju faktiskt rimligt. Typ ifall Erik Lundström ramlar och får sig ett skrubbsår på knät eller om Johan Larsson har med sig ett nytt balsam. 

Jag vet inte. Ni får gärna tycka till om vad ni vill läsa om på den här portalen. De enda två kommentarerna på den här sajten hittills har handlat om det messmörshat som på min andra blogg (http://pirkt.blogg.se) blev så utbrett och intensivt att det skickade hela vassle-rörelsen tillbaka till en svunnen tid då det var svårt att komma ut som Messmörsätare. 

… på tal om att komma ut så är det väl jävligt sjukt att Glenns son är den enda homosexuella halvelitfotbollsspelaren i… hela världen?