Det finns dom som tror på gud, och dom som ägnar sig åt spel, och alla drömmer vi om lyckan, som om livet blivit fel,

 Vi leker en lek, gott folk.

Den heter "finn ett fel på Europatipset" och är välkänd för alla barn som växer upp med spelmissbrukande föräldrar.

Precis. Preston North End, en av världens mest gråa klubbar, lyckas inte knipa en poäng hemma mot oerhört överstreckade Leeds United utan faller med 2-1 – trots att jag ägnade de sista tio minuterna åt att stirra på mobilskärmen och mumla gamla häxformler som de gamla indianerna använde när de lämnat in en femling på Lången och sent på söndagskvällen behövde få in en sista head-to-head-duell i den lokala fredspipsrökartävlingen. 

Men det ville sig inte. Jag vet inte med er – ni kanske inte lever på tron om att det är klonkandet som en dag ska göra er rika, ni kanske har riktiga jobb och reella framtidsmål – men jag hade i alla fall kunnat tänka mig att sitta med en lapp med alla rätt inför imorgon då värdet på 13 rätt (med Leeds överstreckade seger inräknad, mind you) i nuläget – med kryss i morgondagens matcher förvisso – ligger på 2,6 miljoner svenska.

Nåväl. Som en vis spelförstörd man en gång sa; det kommer alltid nya Strykor.

Annars då?

Var god berätta för mig om en egenskap som Niklas Bendtner har som gör att han får beträda Camp Nou som någonting annat än en betalande turist?

Barcelona förtjänade förstås att vinna, man totaldominerade två matcher och det ska till en riktigt naiv rödvit supporter för att hävda något annat, men det är till slut alltså bara en gänglig dansks förstatouch som gör att (ska man skriva det här som Real-supporter…? ja, fan, årets upplaga av Barcelona är det bästa klubblag jag sett under min medvetna tid här på jorden…) den moderna fotbollens bästa lag inte är utslagna ur Champions League.

Man vet att fotboll alltid kommer att vara världens bästa sport när Barcelona, som vid 1-0 och 2-1 mot ett av världens just nu bästa klubblag får det att se ut som att de spelar i någon lokal futsalturnering en Luciavaka, ändå kan åka och spela 1-1 borta mot Sporting Gijon. När man ser matcher som ikväll så undrar man hur det ens är teoretiskt möjligt. Men det händer likafullt.

… hade inte Viasat sparkat ut Glenn Hysén med huvudet före utan haft honom på plats på Camp Nou i afton så hade Glenn kunnat häva sig upp på ett staket och skrika "Cesc är klar".

Utvisningen? Ett skämt, så klart. 96 000 åskådare som skriker. Mottag i full fart och skott på andra tillslaget mot en målvakt som kommer ut och täcker. Utan att titta upp. Nilla-klass på den känslan i varningsfingret.

… jag gillar van Persies piruett där han med hela armen visar på att det sitter just under hundra tusen människor på läktarna och väsnas. Om jag någon gång i sommar får ett andra gult för att ha slagit bort bollen ska jag göra samma piruett och gestikulera mot Gammlias då färdigställda och fullsatta nya läktare.

Det blev inte Allstar ikväll. Det var, säkert mer tack vare det där jävla gulsvarta hockeylaget som inte ens är från bygden än fotbollen, fullbokat så till den milda grad att det inte ens fanns en ledig stol i baren. Istället fick jag, andramålvakt Elfvendal och dennes vän styra kosan mot O’Learys. Efter att Allstar i Umeå misslyckats inte mindre än två gånger med min sweet-chili-pasta så gav jag idag O’Learys chansen med samma smäckra rätt.

Det blev om möjligt ännu sämre. Min absoluta favoriträtt sportsbarsmässigt bestod nu precis som brukligt av pasta, en två kycklingbitar – men allt var nerdränkt i sån där sweet-chili-sås man köper på flaska. Detta till tonerna av 154 kronor. Umeå må vara hela Europas kulturhuvudstad inom en snar framtid – men rent kulinariskt är den så vitt jag kan bedöma (utifrån mina sportsbarsvanor) långt efter Norrlands Huvudstad. Och Östersund, för den delen. Fan, jag har ätit mig igenom Norrlands sportbarer och Umeå är överlägset sämst på att sno ihop en välkomponerad sweet-chili-pasta.

Idag var en intensiv dag. Jag hann knappt masa mig upp innan det var dags för extraträning, hann knappt till universitetet innan jag insåg att alla jag skulle behöva prata med var iväg på någon sportlovseftermiddag, hann knappt hem igen innan det var dags för vanlig lagträning och hann inte hem från den innan det var dags för O’Learys.

Imorgon blir det lugnare. Jag har mig veterligen ingenting inplanerat förrän träningen som – håll i er nu – är lagd på tiden 20:30. Varje onsdag är det löpträning i Nolia klockan 20:30.

Under många av dessa onsdagar kommer det också börja två matcher i Champions League-slutspelet. Matcher som jag kommer missa väldigt stora delar av.

Det är som jag sa till Elfvendal;

"De tar bort en av mina tre höjdpunkter på veckan".
Vilka är de andra?
"Champions League-tisdan och Premier League-lördan".

Jag tror det var ett dylikt leverne som Winnerbäck syftade på då han skrev "Stort liv".