Konsten att fylla en UFC-blogg,

Jag får lov att tacka så väldigt för alla trevliga kommentarer till förra inlägget. 

 

Men det är ju så att nyckeln till en bra blogg är att den uppdateras frekvent. 

 

Och… där har vi haft en del att jobba på, på sistone. 

 

Jag vill till stor del skylla den taffliga bloggproduktionen på att jag haft en inneboende under veckan. 

 

Bor man i ett grävlingsgryt kanske man kan hushålla en liten hamster* i en liten bur i något hörn. En mindre vädur på sin höjd. 

 

*= En hamster lämpar sig dock alltid bättre om man bor på någon av de övre våningarna så att kreaturet kan få sig en fin flygtur efter att man tappat en 2-0-ledning sista fem minutrarna borta mot Torquay på Football Manager. 

 

Man ska däremot aldrig försöka sig på att hushålla, utfodra och underhålla en 23-årig Sundsvallsbo på dryga trettio kvadrat. Hade jag haft någon heder att försvara som bed-and-breakfast-anordnare så hade jag kastat ut honom huvudstupa efter att han kallat min smäckra boning för "en SOC-källare". Nu blev jag istället räddad av en bortaresa till Dalarna som tvingade honom att flytta ut. 

 

Jag har alltså återigen åsidosatt vänskap, umgänge och dylikt världsliga ting för att kunna fokusera på det som är genuint och viktigt här i livet; bloggandet. 

 

Vi börjar med att berätta lite om träningarna. Ni vet att vi allt som oftast brukar avsluta träningarna med något som kallas "poängspel"? Att spelarna i det vinnande laget tilldelas fem poäng? Poäng som sammanställs och räknas ihop till en lista?

 

Ja. Ni vet också att jag, som gick fram som en ångvält under våren, på sistone inte plockat så många poäng. Alls. Poängen har strömmat in i samma takt som royaltypoletterna från Spotify trillar ner i Kjell Kraghes konton. 

 

Men i slutet av förra veckan hände någonting. På såväl torsdags- som fredagsträningen så lade mitt lag beslag på de fem poängen.

 

Signaturen "kola" förutspådde inför Luleåmatchen att jag skulle göra mål. Ett vågat utspel som han lär ha fått en hel del spott och spe för innan matchen. Jag antar att det talades en del bakom hans rygg om att han "hade tappat det helt", att "han blivit helt världsfrånvänd" och hans närstående lär ha funderat både en och två gånger om de inte "skulle ringa den där psykriatiska kliniken ändå". 

 

Men. Hade ni sett förra veckans träningar hade ni också noterat att seriens allra trassligaste reses offensiva form var i vardande. 

 

För på en av träningarna plockade jag fram min trollerilåda. Den som legat inskuffad längst in på den översta hyllan sedan någon gång senhösten -05 då jag helt sonika blev av med min offensiva mittfältsplats – och omskolades till mittback. 

 

Jag hamnade i en en-mot-en-situation med bollen vid fotlästen, mitt på den lilla sex-mot-sex-planen. Jag drog bollen med högerfoten till vänsterfoten – och helt plötsligt var jag förbi. Den gamla tvåfotaren – som satte skräck i hela fotbolls-Medelpad under tidigt 00-tal då Virtuosen från Viforsen snurrade som värst – hade plockats fram ur mitt undermedvetna och utförts med perfektion. 

 

Jag hann aldrig uppfatta vem som blev bortgjord – men med tanke på de barska tröjdragningar som följde när jag störtade mot målet så misstänker jag starkt Henke Sennström. Nåväl; jag släppte bollen i sidan till Hampus som smällde upp den i nättaket. 

 

Det kan ha varit årets bästa träningsögonblick. På riktigt. Fan, jag kände inte ens av tån. 

 

I nästa anfall fick jag bollen igen. Satte full fart framåt. Rajko stod mellan mig och målet. Med en hybris västvärlden inte skådat sedan Idol-Danne Lindström pratade på engelska – i tron om att han besatt internationella fans, får vi anta –  i en Spotify-reklam så försökte jag mig på en fint igen. Och eftersom min gamla trollerilåda är ungefär lika djup som texten i en Eric Saade-dänga så blev det samma gamla tvåfotare. Igen. 

 

Rajko klev, innan jag ens påbörjat finten, ett steg i sidan. Knyckte bollen med enkelhet. Ställde om. Baklängesmål. 

 

"Aj, aj, aj, vad ont det gör i tån", grimaserade jag. 

 

Nåja – öppnandet av trollerilådan tog jag bevisligen med mig in i matchen mot Luleå då jag på magiskt manér förpassade bollen i mål. Jag hoppades att "kola" spelade en slant på mig som målskytt till oddset "Valfritt", skrev in ett koppel nior och kvitterade ut en säckfull poletter. 

 

Det kan löna sig att titta på UFC-träningar, är väl någonstans min andemening. 

 

Andemening och andemening… ni är smartare än att tro på det där. Min egentliga orsak till att jag skrev hela den här harangen om förra veckans träningar är självklart att det är svårt att fylla ut en UFC-blogg.

 

Speciellt en sån här vecka. Idag hade vi veckans första riktiga träning – efter en IKSU-pass-tisdag och ledig onsdag. Och… jag skulle vilja säga att jag visade någon sorts form, offensiv eller defensiv, ikväll – men icke. Jag var tillbaka och famlade i beckmörkret och torskade både poängspelet och kände av tån. 

 

Men men. Själva spelet – elva mot elva på fullstor plan – flöt på bra. Vi går, trots lite fotbollstränande i veckan, in med en bra känsla inför lördagens tuffa bortamatch. 

 

Eller… vi kommer att gå in till matchen med en bra känsla om den långa bussresan flyter på fint imorgon. 

 

Och vad behövs för en lyckad bussresa? 

 

Jo. Följande: 

 

1. En buss. 2. En busschaufför. 3. Några laptops. 4. Football Manager. 5. En router. 6. Några nätverkssladdar. 7. Ett grenuttag. 

 

Jag blev beordrad att bistå med router, nätverkssladd samt grenuttag. Detta trots att jag är en människa som senast idag uttalade router som "ROTER" på samma sätt som en gammal same, inlindad i en björnpläd och med lappskojs i gipan, skulle uttala det när han ringer ComHems kundtjänst. 

 

Jag är mycket nervös för hur det ska gå med allt det tekniska. Nästan lika nervös som inför matchen. 

 

Jag blev dessutom ansvarig – jag ansågs väl, mycket riktigt, vara den som har minst att stå i på dagarna – för att hitta en databasuppdatering gjord efter det att transferfönstret stängde igår natt. 

 

Det hittade jag. Här har ni den, alla FM-torskar där ute. Wally, denne hjälte, har till och med ändrat PA:n och CA:n på vissa spelare – så att det delvis känns som ett nytt spel. 

 

(Jag väljer att inte gå in på några förklaringar av de två senaste förkortningarna då jag någongång i framtiden kanske skulle vilja närma mig någon av det kvinnliga könet)

 

Uppdateringarna innebär bland annat att Samir Nasri har ersatts av Yossi Benayoun i Arsenal. Något som gav mig en idé som jag med det gladaste av minspel levererade till Gunners-supportern Danny Persson: 

 

"Du, vi skulle ju kunna ta varsitt mittenlag i Premier League. Att man tar några rätt jämna gäng. Typ att vi spelar med Sunderland, Bolton, Stoke och Arsenal".