Starta traktorn,

Det har varit några konstiga dagar. 

Värmen har varit mer tryckande i Pajala än i Paris. Solen har stekt hårdare i Baggböle än i Barcelona. 

Man har "varit tvungen" att göra nåt av kvällarna. Dyra sittningar på uteserveringar och sånt där som jag egentligen inte alls har råd med. 

Fan, ni vet; slantar som egentligen ska vara öronmärkta till att kasta bort på naiva, miljondrömmande Stryktips-inlämningar har ju gått åt. 

Och rent fotbollsmässigt har man inte kokat lite mycket över en förlust i poängspelet som man kokat över det faktum att medicinväskan inte innehåller någon After Sun-lotion. 

Men nu är vi tillbaka till det normala igen. Det blåser åter en styv, kylig kuling genom hela Västerbotten och imorgon lär den lokala sportdelen i sedvanlig ordning vara full med fel ditplitade av Erik Löfgren. 

Och imorgon är det, för att travestera teveprofilen Erik Lundström, dags att ta på sig traktoroverallen igen. Den traktor som tydligen är UFC anno 2011 ska ju försöka rulla över IFK Luleå. 

IFK Luleå – seriens formstarkaste lag. Det är en mening jag nog inte trodde jag skulle få skriva efter att vi slagit ett uddlöst IFK Luleå på försäsongen med hela 5-1. Jag tror till och med att det var vår egen Jonas Nillson som, rätt läckert, klackade in deras mål. 

Jag minns att jag tänkte att "de här kommer få sina fiskar varma i ettan". Och var inte särskilt överraskad när de bara samlat ihop en ynka pinne efter fyra omgångar. 

Men nu? Vad säger man nu? Tio poäng på fyra matcher? Oavgjort borta mot ett Sirius som man trodde kommit igång på riktigt? 

Det blir till att sätta på både trimpipa och dra alla möjliga variatorbrickor och pluggar på traktorn för att köra över ett så pass formstarkt gäng – som dessutom lär vara duktigt revanschsugna över 5-1-krossen i våras. 

För första gången i år blir det bussresa till bortamatch. Jag skulle kunna utlova någon kortare inför-match-rapport från bussen om det nu inte vore så att bussväsendet är det enda som stått totalt stilla i ett årtionde. Jag minns att man som liten lillknodd – på den tiden man gick omkring i pottfrilla och klädde upp sig i Real Madrid-fotbollströja när man var bortbjuden på kalas (de få gånger man fick en inbjudan, det vill säga) – fick höra om att "nu är det inte långt kvar tills det finns både eluttag och internetanslutning på vanliga bussar". Nu har tio år passerat, året är 2011 och fortfarande är det inte långt kvar tills det finns både eluttag och internetanslutning på vanliga bussar. 

Men men. Alldeles oavsett bussnätets vara eller icke vara så ska vi slita oss till tre poäng imorgonkväll.