Som jag skrev igår så har jag gått ner lite i vikt. Nu är det si så där 16 kilo sedan jag började på Itrim, tränings- och koststället som jag går till varje vecka, i slutet på januari. Jag gick ner lite innan också, men då det ju inte är samma våg så kanske jag kan gissa på att det är närmare 20 kilo mindre av mig numera. Stod still efter semestern och efter födelsedagar och annat partaj så syns det knappt på vågen, vilket jag ser som en vinst. Att man hållit sig i skinnet rätt bra ändå. Men precis som med åldern så ska man ju vara nöjd med vikten. Något som vi diskuterade på dagens gruppträff.

Gruppen är helt fantastisk! Vet helt ärligt inte hur det hade gått utan den. Vi träffas varannan tisdag numera, och lite på fritiden när man tränar eller hittar på annat kul. Sist var vi på utflykt och gick på blomsterexekution runt Uppsala. 7km blev det och så kul vi hade!

Dagens diskussion handlade också om barn och hur man ofta belönar med godis/dricka eller socker i övrigt. En annan fråga jag då ställde mig var: "Varför lär man barn att äta upp allt på tallriken, som de ju för övrigt ofta inte lagt upp på själv?"

När jag tänkte efter blir jag nästan förbannad på allt dumt som man gör, för att man lärt sig att det ska vara så… Så här kommer lite bilder ifrån vår utflykt istället =)

Alla på väg mot Sävja

Fint på fältet

Första tecknet på liv

Stefan förklarar vad det är för blomma vi tittar på

Så stötte vi på ett gäng tjurar (Nästan som i Bregott fabriken, om det inte hade varit fel kön, och det menar jag inte på ett diskriminerande sätt)

Utflyktsgruppen, nästan halva orignal-gruppen, på utkikstornet mellan sävja- och fyrisån.

Naturfotografen som varit i farten…! =)

Efter tjurarna mötte vi denna hästen

Stefan tar emot oss hemma hos han och Gunilla

(Naturfotografen igen =)

Skönt att se att Stefan och Gunilla har barnasinnet kvar, trots att de är pensionärer *ler*

Mat blev det också! *slickar sig om munnen*

Här kom den nya snapsvisan. Att vänta 30 sekunder och sedan säga i kör "Byt station" på riktigt Itrim-manér. (Fast ingen hade så bra tålamod)