I fredags bar det iväg mot Funäsdalen. Kl. 4 gick vi upp och efter en halvtimme var vi på väg. Allt verkade vara frid och fröjd, och vi begav oss ut på E4:an. Bilen vibrerar lite, som den brukar göra, men den här dagen var det lite mer än vanligt… Kändes som när man kör på de där förbaskade mittlinjerna med nedfrästa hål. Någon mil utanför stan skruvar jag ner ljudet på stereon och säger till Anders att det låter konstigt… Till svar får jag ett: "Det är säkert bromsarna igen" och Anders bromsar för att det ska lossna. Vi fprtsätter att lyssna, och plötsligt blir det ett: "Floff, floff, floff", varpå jag säger: "Näe, men nu har vi punktering i alla fall". In till kanten, och kolla. Det hade stänkt gummi ända upp på  min ruta ifrån bakdäcket. "Jippie"…. Eller inte… Vad tar man sig till kl. 5 på morgonen, mitt på E4:an..(?) Anders fick lov att ringa till hans pappa som kom och räddade oss med ett vinterdäck. Iväg igen vid 6, men lyckades vara uppe till 10 i alla fall, men det blev väl inte riktigt någon "trevlig bilfärd"…. Anders sa, att jag skällde ut honom, till sina kompisar när vi kom upp, men fick rätta honom och sa att det faktiskt var ett hot! (Sa att om han satt bilen i ett träd eller vid sidan av vägen så skulle jag aldrig förlåta honom, och då gick det lite långsammare)

Väl uppe var det utflykt till Mittåkläppen. Jag äger ju inga regnkläder eller stövlar, så jag gick gå med mina gympadojjor, med ett passande hål på stortån. Blött blev det!

Närmare toppen än så här kom jag inte

Folket på våffelstugan fick fullt upp med alla gästerna, och ingen el hade de heller

Tomas och Anders sitter och lyssnar på Magnus historier

Utsikten från vandrarhemmet

Efter lunch på Funäshotellet blev det lite bastu och duschande innan middag på Grönländaren, vandrarhemmet där vi bodde, och där bröllopsfesten var på lördagskvällen.

Under natten vaknar jag av att Anders möblerar om i rummet. Vi hade två våningssängar och en byrå i rummet, och mellan sängarna var ett fönster. Han bökar undan byrån och öppnar fönstret. Jag frågar vad han håller på med, och till svar får jag att han ska pinka. Genom fönstret trodde jag, och orkade inte engagera mig mera. Han går säkert i sömnen var nästa tanke, och jag ser Anders hoppa ut genom fönstret. Det var minst 1½ meter ner, och väl där nere vaknar Anders till och tänker att han lika gärna kan pinka. Jag har redan somnat om, men vaknar snabbt igen när jag hör någon frusta där utanför. (Han stod ju där ute i bara kallingarna) Sen ser jag en fot komma in genom fönstret, och människan har klättrat upp och in, igen… *suck* På morgonen frågar jag om han har gräs i sängen, och får till svar att han inte vet och undrar varför jag frågar. "Jamen, du hoppade ju ut genom fönstret, i sömnen igår"… "Jaha, det minns jag inte…"
Så vad gör man åt dessa sömngångare…(?) Låter de hållas? *suck igen*

Lördagen var det utflykt till Mickelinas värld, och Ramundberget innan bröllopet. Vi gick ner för berget och fick se mycket natur.

Här är vi på väg!

Lite snö fick vi se, men den var låååångt bort

Mycket natur som sagt

Nästan som hajk

Anders spanar in vattanfallet

Bröllopssviten, eller numera kallad "Gökboet"

Efter bröllopet i Funäsdalens kyrka så blev det fest hela kvällen, och halva natten innan alla gav sig, och men fick lite vila. Men så blev det ju söndag, och vi begav oss hemåt igen. Den här gången, utan punktering. =)