En konstig lukt spred sig utanför Granö skolans matsal i går kväll.

Jag var på väg att äta middag där.

Hem och Samhälle hade gjort en årligen återkommande ”buffe” med surströmming, lök, potatis, gräddfil och tomater samt tunnbröd.

Jag försöker med min bästa vilja att integrera mig i det svenska samhället och äta det som hör till landets delikatesser. 😉

Efter att jag hade rensat strömmingen, då behövde jag gömma den med de övriga ingredienserna på något sett så att jag inte ser vad jag håller på att äta.

När den här ”njutningen” var avslutad, tog jag sill i stället. 🙂

Man brukar säga, att man ska ta seden dit man kommer.

Lika svårt för mig är att lyssna till dragsspelsmusik, om den inte spelas i moll. 🙁

När jag kom hem, fick jag komplettera middagen, eftersom jag inte blev mätt av delikatessen.

Ur Din är dagen:

Ett enda andetag kan släcka lågan

Så svårt det är att tända den igen

Ett hårt ord dödar, ett vänligt livar

Det aldrig sagda ordet kväver drömmen.

Fråga:

Hur kan jag sprida ljus och värme med mina ord i dag?

(Joan Walsh Anglund)

//Sasu