Maud + IF Metall = sant två gånger!

IF Metall vid Volvo lastvagnar har blåst upp  bilden av att Maud Olofsson inte pratat med metallklubben. Ikväll möttes Maud och metallklubben – för andra gången sedan finanskrisen startade. När de fösta varslen las vid Umeåfabriken var Maud en av de första besökarna. Lite märkligt att man måste påminna om det. Även då fanns det bilder i media.

Nåväl kvällens diskussion var en genomgång av läget kring transportstödet, andra stöd till Volvokoncernen exempelvis forskning och utveckling. Det handlar om 3 miljarder i fordonsindustrins forskningsfond.

Jag lyfte även frågorna om den kraftiga och tidigarelagda satsningarna  på infrastruktur dvs vägarna i Umeå. Även Botniabanan börjar trafikeras i augusti nästa år. Jag har tidigare lyft frågan om stickspår till Umeåfabriken parallellt med västra länken, som planeras nu-. Tyvärr har vägverk och banverk inte samarbetat särskilt bra men nu när trafikverket bildas kanske det finns en bättre samsyn. Det finns redan ett stickspår vid Fazers bageri som om man fortsatte över älven skulle bilda ett av Sveriges mest motiverade stickspår. Volos företagsledning förefaller tro så mycket på Volvofabriken att man både bidrar till vägpaketet och applåderar den moderna järnvägen. Beviset är förra veckan besked om fortsatt montering i Umeå.

Annars skulle metallfacket kunna låna en del av argumenten när exempelvis Universiteten skrapar ihop resurser. Det spelar mindre roll vad pengarna heter. Varje krona gör samma nytta. I Volvos fall är transportstödet till multinationella företag en återvändsgränd eftersom den frågan granska av alla konkurrenter. Det är lättare att förmedla stöden via miljöstöd, investeringsstöd eller forskning och utveckling.

Dessutom lovade Maud att föra vidare varje sakligt argument om att Belgien har illojala stöd till sin tillverkningsindustri. På den punkten är EUs revisioner stenhårda.