I veckan blev vann Vattenfall löpsedlarna, men en tvivelaktig seger. Det har funnits en grundläggande oenighet mellan Vattenfalls ledning och regeringen, även den tidigare regeringen.När Maud äntligen gett energipolitiken tydligare mål med förnyelsebart, miljöansvar och tuffare krav på kärnkraftselen har Vattenfalls ledning obstruerat. Påledningens lista ligger bristande kärnkraftssäkerhet i bårde Sverige och Tyskland samt hela den europesiska utvidgningen som balanserat på slak lina. Vattenfalls stora ägande i kolkraft går stick i stäv med klimatpolitiken.
Regeringen har arbetat med förnyade ägardirektiv. Denna process brukar baseras på en dialog mellan företagsledning och ägare. När det gäller Vattenfall har i viss mån gamla styrelsen (kolla på hemsidan http://www.vattenfall.se/www/vf_se/vf_se/518304omxva/518334vxrxv/518574styre/518664aktie/560334styre/index.jsp) men ffa VD Lars G Josefsson vägrat dialog och dragit åt ett helt annat håll. Regeringen har samtidigt ägaransvaret att inte äventyra det stora bolaget. Vi väljare och konsumenter (alla är inte det) tycker egentligen som regeringen att elnätet och ett så strategiskt ägande som vattenkraft inte ska säljas ut.
Vattenfall försöker skriva en egen politisk agenda. På deras internationella hemsida (http://climatesignature.vattenfall.com/) beskrivs deras medverkan i den internationella kampanjen inför klimatmötet i Köpenhamn (COP 15). Eftersom Vattenfall själv är en icke oväsentlig faktor i problematiken riskerar hela ståndpunkten att bidra till att underminera ett kraftfullt agerande från Andreas Carlgren, svenska regeringen och EU.
Det är verkligen på tiden att Lars G Josefsson tvingas lämna skutan!
Senaste kommentarerna