Så stänger vi då dörren om 2009 och gläntar på porten till 2010. Fyrverkerierna har sprakat färdigt och vardagen tränger sig på. Vad Umeås kulturliv anbelangar tyngs just denna årsupptakt möjligen av ett större vardagsallvar än på många år, när vi nu definitivt lämnar det segeryrans 2009, året vi ska minnas som det år då Umeå utsågs till europeisk kulturhuvudstad 2014, för att träda in i 2010, det år vi ska minnas som det då arbetet på riktigt tog fart. För trots kulturhuvudstadsjuryns lugnande ord i skuggan av segerjublen, om att skynda långsamt och inte förhasta sig i några avgörande beslut i arbetet med programmets utformning, är det nu det gäller, nu som andan av mätt segeryra ska vändas till handlingskraft.

Många är de projekt som inom det kommande året ska ges struktur, tidsplaneras och sjösättas och ska man peka ut något som mera angeläget i ett första skede måste det bli frågan om det kulturhus som planeras inom ramarna för staden mellan broarna, (under arbetsnamnet kulturmötenas hus), en fråga i vilken stora kliv under våren måste klaras av om tidsplanen ska hålla om ett kulturhus som kommit sig tryggt på plats innan 2014.
Kulturhuset är i många avseenden något av ett nyckelmoment för hela kulturlivet i Umeå och tre faktorer gör samtalet om och planerandet för ett kulturhus extra viktigt i det första skedet av arbetet inför 2014: för det första handlar det om brytandet av det passiva tillstånd umeborna släpande på en historia av olika segdragna och/eller havererade byggprojekt, vant oss vid som en del av vår självbild. Kulturhusbyggandet, om och när det tar fart, har därför potential att bli ett handlingskraftens genombrott, ge en inspirerande injektion och bädda för en bra start inför det fortsatta engagemanget i stan. För, vilket leder till det andra av kulturhusets nyckelfaktorer, kulturhuvudstadsprojektets förankring hos medborgarna förblir avgörande för utfallet av 2014, och vad kan då bli mera konkret än ett centralt beläget byggprojekt som tar form inför umebornas ögon? Ett hus har i sig en inbyggd symbolik, som i detta avseende framstår som slående. Hur verksamheter och intressen fördelas inom dess fyra väggar blir oundvikligen talande för både vilken djupare kultursyn som råder och vilka intressen som tillåts bli tongivande.

Kulturhusets profil blir därmed i förlängningen avslöjande för hur kulturhuvudstadsprojektets medborgarmedverkan omsätts eller inte omsätts i praktiken, när frågor som vilka som ska beredas plats i huset och på vems villkor, om vad som ska prioriteras i aktiviteterna och i verksamheten, om huruvida ett stadsbibliotek ska ingå inom kulturhusets väggar, om hur man ställer sig till samarbeten med kommersiella intressen, nu måste besvaras.

Dessa frågor belyser effektivt den tredje av de faktorer som gör kulturhuset  så betydelsefullt; nämligen det faktum att kulturhuset i grunden måste byggas för umeborna och inte för ett kulturhuvudstadsår, för att stå stadigt även när år 2014 är till ända och kulturhuvudstadskaravanen dragit vidare.