Det är mycket prat om ny teknik och nya läkemedel i vården. Men personalen är landstingets absolut viktigaste resurs! Utan personal har vi ingen vård, och sjukvård är vi alla beroende av och den måste finnas.För sjukdom, olyckor och ohälsa är en del av alla våras liv från att vi föds tills vi dör. Det spelar ingen roll hur avancerade tekniska lösningar och läkemedel vi har om vi inte har personal som tar emot och kan använda tekniken och läkemedlerna för att behandla oss när vi blir sjuka.

Men det räcker inte. Personalen måste vara väl utbildad, motiverad och de ska bemöta oss på ett bra sätt för att vården ska kunna ges med högsta kvalitet. De ska dessutom arbeta förebyggande och hjälpa till att förhindra att vi insjuknar. Så skulle man snävt kunna säga behoven ser ut. Idag och i framtiden, oavsett teknikutveckling och oavsett regering. Vi är beroende av en väl fungerande hälso- och sjukvård och vi måste ha duktig kompetent personal idag och i framtiden.

Det är med oro jag tittar framåt. Vi står inför stora och ökande pensionsavgångar kommande år. Samtidigt visar bl.a undersökningar som Vårdförbundet gjort att allt färre av deras medlemmar orkar jobba heltid och ohälsotalen ökar.

Vi måste på ta frågan om kompetensförsörjning på ännu större allvar. Vem ska jobba i vården i framtiden och varför! Det kräver en två delad strategi. Vi måste bli bättre på ta hand om alla medarbetare som idag arbetar i vården, både för att de ska orka men också för de är våra ambassadörer. Sen måste vi planera långsiktigt för hur vi ska göra vårdyrket attraktivare för de som i framtiden funderar på sitt yrkesval.

Det finns många strategier och verktyg. En del kostar pengar andra gör det inte. Men viktigaste är att vi har en långsiktig och konkret plan för hur vi ska nå målet att ha kompetenta och motiverade medarbetare i framtiden. Det handlar inte om att uppfinna nya sätt utan mer samla alla verktyg och resurser och fokusera. Att arbeta tillsammans med fackförbunden tror jag är en stark framgångsfaktor. 

Vi gör mycket bra idag men vi måste bli mycket bättre. Ett första steg är att vi sätter frågan högst på dagordningen. För som sagt, utan personal ingen vård – och då spelar allt annat liten roll!