Har precis återvänt till landstingskontoret efter att ha ägnat förmiddagen till ett otroligt givande verksamhetsbesök på Hälsocentralen i Vännäs. Besöket handlade inte i mitt perspektiv mest om hur situationen ser just där och idag – utan mer om reflektioner kring hälsovalet och framtiden för primärvården. Stort tack för att jag fick låna lite av er tid!

Jag kan konstatera att mycket av dagens utmaningar som Vännäs delar med flera andra hälsocentraler i vårt län och i övriga landet är alla ett symptom på en sak. Bristande tillgång till läkare! Finns det inte full bemanning av läkare så blir alla uppgifter, åtaganden, kvaliteten och utvecklingen lidande – för då måste färre springa mer och fortare bara för att klara basåtagandet.

Som politiker känner jag att det räcker inte med att fortsätta ropa utökad läkarutbildning eller hoppas på ett nationellt förbud av stafettläkare. Varken fler läkarplatser eller hoppet om ett förbud hjälper oss klara upp problemen på kort sikt. Det krävs helt annat fokus här och nu men också en solklar strategi för framtiden.

Enligt mig är det ett batteri av åtgärder som måste till och för att nämna några exempel:

* Utökad läkarutbildning
* Premiera och marknadsför primärvården tidigt och löpande genom läkarutbildningen
* Utveckla ett eget professionellt bemanningsföretag för både undersköterskor, sjuksköterskor OCH läkare som erbjuder minst lika men helst bättre villkor än de privata. (Bara på den åtgärden fullt utvecklad skulle vi spara drygt 10 miljoner i provision som kan användas i vår egen verksamhet)
* Tid till och utifrån en samlad strategi för individuell kompetensutveckling för varje medarbetare inkl. möjligheter att forska långsiktigt även inom primärvården
* Definiera vad som är slutenvård och primärvården, prissätt alla händelser i kronor och  Implementera en ny resursfördelningsmodell med rörlig ersättning i HELA landstinget.

Även om bristen på läkare är påtaglig så krävs det även ekonomiska resurser om primärvården ska än mer bli den strategiska resurs vi alla politiksk är överens om. Ett första steg där är att tydliggöra och definera gränsdragningen mellan vad som är slutenvård och primärvård och avtala om det i kronor. Det är en framgångsfaktor och att samma tydliga resursfördelningsmodell som vi har inom hälsovalet även ska gälla slutenvården är för mig en självklar nödvändighet.

Återkommer i frågan både här på bloggen och i landstingspolitiken.