Hoho, jag anar ugglor i mossen! möt herr och fru uggla.
Perfekta att virka av restgarner, snabbt går det också.
Mystroll
Igår och idag har jag planerat om lite blommor och skott, bland annat en minikaktus som mannen köpte med sig på stan en dag. Blev rätt charmigt i trollet som jag hade funderat på att kasta.
Jag har virkat flera små ugglor, men som vanligt blir jag less efter ett tag, så jag har börjat virka en sjal av ett nystan som jag fick i senaste garnbytet, lättvirkad och fort går det!
Mössor och migrän
Onsdagen tillbringades i sängen, illamående och huvudvärk från helvetet. Eller migrän som det så vackert heter.
För övrigt så har jag snöat in på att virka mössor.
”Dottern kidnappades på nätet”
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18647731.ab
Ja, vad ska man säga? Egentligen borde man ju inte lägga ut bilder på barnen. Men jag vill ändå hävda att det är dom som sprider dom här efterlysningarna som gör att dom här galningarna utan liv lever vidare. Jag sprider efterlysningar som kommer via polisen eller Missing People, privata efterlysningar tycker jag att man ska vara försiktig med att sprida då det faktiskt kan handla om personer som lever under skyddad identitet eller någon som faktiskt helt enkelt inte vill bli funnen. Eller, så är det som i det här fallet – helt påhittat.
Så, mitt budskap: tänk en extra gång innan du sprider såna här bilder!
Grytlappar
Just nu är jag inne i ett ”virka grytlappar” stim. Gillar inte dom man köper, tycker dom är för tunna och klarar inte värmen ändå så jag dubbelvirkar med fasta maskor i bomullsgarn. Vissa blir fina, andra tråkiga men skitsamma.
Ska lägga ut beskrivning på dubbelvirkad grytlapp nå dag framöver. Nu ska jag sova men en av dom största skatterna jag har – min yngsta son!
Det här med vab…
Jag avskyr halvsjuka barn på dagis. Eller rättare sagt: föräldrar som lämnar halvsjuka barn på dagis!
Vattkoppor. ..okej, det ska dom ju ändå ha, lika bra att göra bort det liksom. .men, nu har dom två minsta fått hög feber och hosta. När tar sjukdomarna (och vabben?) slut egentligen?
Jag är less. Less på sjukdomar, får ingenting gjort då dom är hemma. Halkar efter i raketfart och ser bara hur högen med ogjorda skoluppgifter växer mer och mer.
Men skitsamma, nu har jag spytt ur mig lite klagomål så nu är jag nöjd. Nu ska jag sova så jag orkar med morgondagen.
Att klippa sig
Ja, antingen kan man ju ta saxen och snabbklippa sig själv framför spegeln, eller så går man till frisören för en rejäl genomgång.
Oftast toppar jag lite själv, men det är ju liksom bara ”för att”, mellan klippningarna, men idag gick jag faktiskt till frisören. Lika härligt varje gång och jag måste säga att Dead Head var riktigt trevligt med tuffa, coola frisörbrudar! Så, jag kommer definitivt gå tillbaka, jag som annars hoppas lite hit och dit och blir oftast inte helt nöjd.
Annars… idag är det städning på schemat. Ungarna har dragit fram (som vanligt) men det ser ut som fan här hemma. Löpande hund som inte städar efter sig gör inte saken bättre så just nu agerar jag arbetsledare, ungarna ska få plocka bort sina leksaker, sen ska jag ta golven ordentligt och sen hade jag tänkt belöna ungarna med lite marängsvish, hur nu det stavas men skitsamma, jag tror dom flesta fattar vad jag menar. Ni vet, glass, vispad grädde, skivad banan och chokladsås och såklart maränger. OM dom plockar bort leksakerna vill säga. Annars blir det absolut nada.
Fästa trådar
Jag har virkat en cape till mig i ullgarn och en till dottern i acrylgarn, bilder kommer så småningom när dom är helt klara.
Mannen fyller år i morgon så jag måste fästa trådar… har lovat dottern att hon ska få ha sin i morgon på pappas kalas.
Blommor och blad
Jag har börjat virka blomsterrutor som ska bli till en sjal. Är inte säker på färgerna men jag tog vad jag hade hemma.
Jag tittade i en virkbok som jag köpte för ett tag sedan för lite inspiration och hittade den här sjalen där, superfin. ska egentligen virkas med tjockt garn och 7:ans virknål. Jag hade bara Fritidsgarn i tillräcklig mängd hemma så det fick bli det garnet, och 8:ans virknål. Blir stora blommor så vi får väl se, om inte annat kan det ju bli en present någon gång framöver.
Annars… det har varit en bra dag, men blåsig. Dottern var hemma från skolan, vattkopporna har börjat ge sig lite men hon blir nog hemma nån eller några dagar till. Vi får ta en dag i taget.
Hur som helst, plugg på förmiddagen. Efter lunch for vi på Granngården, hög tid att plantera så jag köpte två såna där minidrivhus i plast och så hittade jag ett gulligt litet ett i glas för ynka 50-lappen på rea. Och såklart, frön.
Hade kvar lite frön från i fjol men i år blir det inte alls lika mycket. Har sått pensee, flitiga Lisa, nån fler blomma, körsbärstomat, basilika, citronmeliss, persilja och såklart några sorters chili. Nu är det bara att vänta och se vad som tar sig.
Mannen jobbar. Det blåser och jag kan inte sova.
Fuck cancer!
Jag läste på Ung Cancers facebook för ett bra tag sedan om en tjej som ville bjuda in dom till sin skola för att föreläsa. Men, det tog stopp då rektorn på den aktuella skolan tyckte att cancer var ett alldeles för känsligt ämne.
Jag håller med. Fast jag tycker inte att det är ett giltligt skäl till att stoppa en föreläsning, för att det kan vara känsligt. I skolan läser man om könsdrifter, abort, alkohol och droger. Vissa elever tycker säkert att något av dom ämnena är fruktansvärt pinsamma, eller känsliga. Kanske har någon vuxit upp i en missbrukarfamilj och vill egentligen inte alls vara närvarande när man ganska teoretiskt på skolan går igenom drogens effekt.
Men, skitsamma, till saken: Cancer. En tung sjukdom att bära, både som sjuk och som anhörig. Dom flesta av oss som lever idag vet någon som har eller har haft cancer. Dom flesta av oss kommer att möta cancer på nära håll, antingen genom att själva bli sjuka eller genom en anhörig som drabbas av sjukdomen. Så, vad är inte lämpligt att föreläsa om på ett högstadie om inte cancer? Ett tungt ämne, många tankar kan sättas igång. Men, cancer drabbar så många, på olika vis, det är inte mer än rätt att dom som kämpar varje dag får berätta om det, och att dom ”på sidan av” får en inblick i vad det innebär att ha cancer.
Dom gånger vi hör om cancer i media är periodvis, ofta runt cancergalan såklart, Eller när försökringskassan kräver ett datum när patienten senast ska vara död, eller när försäkringskassan utförsäkrar någon som aldrig mer kommer att komma tillbaka till arbetet för att hon eller han kommer att dö i sin sjukdom.
Ibland hör vi ju solskenshistorier. Men vi hör sällan deras kamp, det där som var före. Jag kan i och för sig förstå, man vill gömma bort och helst kanske glömma det där fula, jobbiga, svarta, klumpen i magen, dom existensiella frågorna som dyker upp, grubblerierna, smärtan, illamåendet, oron, ångesten.
Kristian Gidlund är en av dom som jag beundrar. Han finns inte längre med oss men hans blogg och hans bok lever kvar. Har du inte läst boken så läs den. Den är tung men otroligt vacker på samma gång. Kristian vågar skriva ut sina känslor. Kristian har skrivit en bok som kan ge alla en inblick i hur det kan vara att ha cancer.
http://ikroppenmin.blogspot.se/
http://www.bokus.com/bok/9789137140520/i-kroppen-min-resan-mot-livets-slut-och-alltings-borjan/
http://www.bokus.com/bok/9789137142630/i-kroppen-min-vagsjal/
Senaste kommentarerna