Snedsteg

Mina ben skakade, kroppen skälvde i dess innersta märgcellsmolekyl, var sannerligen inte beredd och rustad för att ta den här faighten med dig idag. Kände inga andra känslor än tomhet då du grep tag i mig och fick mig ner på marken,. Allt går så fort nu då man blivit lite äldre eller också är hjärnan lite mer rutinerad så den jobbar helt enkelt betydligt snabbare än kroppen. Whatsoever så visste jag redan innan jag klev ut från lägenhetsdörren att detta kunde ske, men än hur förberedd man tycker sig vara så blir man ändå slagen med häpnad över hur du med dina egenskaper har styrkan i dig att förändra klimatet till den grad att jag nu ligger här nedanför bron facedown å bara hämtar luft. Började annars fridfullt med blickar både framåt å till höger och vänster, bara för att pejla läget lite som brukligt är när man vill se sig omkring. Det första benklivet ut gick bra men på det andra så hade du nån gång under natten skapat en hinna på bron som inte mina ögon hann registrera förräns det var försent, flög som en rugguggla vars vingar vore lika bärande som ett järnspett och välkomnade på så sätt halkan för första gången, har inte saknat dig ett dugg!