dansdags….

 halkar till på det översta trappsteget, tar tag i räcket som ska ge mig min balans åter, får inget grepp för det är alltför vått. Hasar framåt med den utsträckta handen i tafatta försök men får inget tag nånstans..knäna fick ta den första smällen å den andra och den tredje, ja egentligen en smäll för varje förbaskade trappsteg.tror jag hann räkna till 18 stycken allt som allt. Även knäna gled där de förut skulle fått grepp, den glatta ytan förföljde mig hela vägen ner…inte ens en klädpåse nånstans strategiskt placerad efter trappen skänkte mig lindring…fann mig själv till slut liggandes raklång efter en lisebergsliknande rollercoaster resa nerför min egen trapp…Väl uppe på benen igen så blev det ett par försiktiga steg mot köket där benen for ifrån mig än en gång, letade efter bordet med mina målsåkande sprattlande armar och hittade tillslut ett grepp som skulle lindra fallet…trodde jag ja, stöp ändå ner i backen utan större ansträngningar..låg å jämrade mig en stund och hann tänka både dåliga å än sämre tankar, blicken irrade lite galet förtvivlat runt i köket innan den till slut fastnade på min hand, i min hand så fanns en liten rödluvad gestalt tillverkad av gips och med ett vitt skägg som täckte dess ansikte sånär på ett par rektangulära glasögon som gjorde den lille gynnaren än mer förtvivlat genomsnäll och god…förbaskade tomte, detta är ditt fel alltihopa, hade det inte varit för dig och julen så hade jag lysande klarat alla fall i min nybonade boning…okey då, utan skuld i det hela är jag nog inte, kanske lite väl mycket såpa å alltför lite vatten i skurhinken, tur det bara är jul en gång per år..