Hon sprang som aldrig förr, hårsvallet som prydde hennes huvud fladdrade dels för farten hon uppnått, dels för vinden. Hon hade puls överallt i hennes framåtsträvande kropp. Kastade blickar till höger och vänster, framåt och bakåt. Vart var hon? Rädslan grep tag i henne igen med en kraft som fick hennes muskulatur i benen att börja stelna och bli till kramp…hon hade inte tid för det, det visste hon, tiden rann ut alltför fort som sanden i ett timglas som mäter sekunder. Kvinnan var i 45-års åldern och hennes tid på jorden räckte inte till kändes det som. Hon hade varit jagad i en knappa femton minuter och hennes krafter började sina ordentligt. Svetten kom fram på hennes panna och hon var hetare inombords än en masugn på Olofsfors Bruk då det begav sig. Hur kunde det bli så här, var felet hennes? Bara hon kom fram förbi nästa mörka cykeltunnel så kände hon att hon kanske skulle klara sig även denna dag. Det hade hänt alltför ofta och hade bara sig själv att skylla då orsakerna var så tydliga. För många sena nätter på rad, för mycket val att göra och för lite tid. Kvinnan var effektiv men inte på ett sätt som var bra. Viljan att göra saker var stor men inte ordningssinnet, det var så lätt att glömma bort det som var viktigt mitt i alla göromål….hon närmade sig den obelysta cykeltunneln med en fart som mattats betänkligt, tankarna var kaos,” måtte jag klara det” svepte in i mörkret då ljudet från gatan framför henne träffade henne och nästan fick henne att tappa balansen. Känslan i kvinnans inre vände från rädsla till lycka i ett nafs. Hon uppfattade ljudet på ett annat sätt än vad många andra skulle göra i samma situation, för henne så var det räddningen. Bromsarna som gnisslade lite för att sedan tystna totalt och sedan bli till ett ljudligt pys då trycket släppte från dörrarnas låsning ….hon skulle hinna med bussen även idag, ett stort leende spred sig över det svettporlande ansiktet men ilskan över att åter glömt ställa alarmet skulle förfölja henne under resten av dagen. ”Gör om gör rätt”sa hon till sig själv när hon slog sig ner i morgonbussens alltför varma säte, detta skulle vara den sista försovningen på länge…..fast det hade kvinnan sagt även dagen före….

Nu log hon igen, det läckraste, hetaste leendet av alla. Rös i kroppen. Kom ihåg första gången jag la min blick på henne, visste inte riktigt vad jag skulle tycka. Läcker visst, men hennes bakdel var nåt som jag inte kom överens med riktigt, kanske för att den påminde om min egen…. Våra vägar skildes efter den där första blicken under ett par år och hon hade nästan fallit i glömska, men så en dag hittade jag eller min gode vän den där ”kontaktannonsen” och hjärtat började trigga igång igen. Kunde det verkligen vara så att min möjlighet till henne skulle besannas? Visst var man lite räddhågsen just innan man knackade på men man måste våga för att vinna. Vi sa inte många ord till utbyte utan vi kände mest på varandra, ett härligt smek som tänjde på alla gränser och inom mig växte en kärlek fram starkare än fibrerna i en müslitallrik. Hon har sina skavanker men det har ju även jag, jag baddade henne ömt med mjuka rörelser och hon såg ut att bli än vackrare nu då solen bröt igenom, hon gnistrade av lycka av att få min omvårdnad. Oupps vad var det där då? En liten fläck på hennes hud som hade annan färg än hennes vanliga pigment, kände en isande kyla sprida sig genom min ryggrad….inte nu igen….vill inte drabbas av ytterliggare ledsamheter, inte nu då man just börjat räta ut sin rygg igen…skrapade lite lätt på fläcken som skrämde mig så, naglarna fick tag i ytan och den lossnade, skönt det var bara en vanlig smutsfläck och ingen rost denna gång. Snart färdig med biltvättningen för denna gång. Vi ses snart igen min lilla PT cruiser, min stuss saknar ditt underbara säte. Till we meet again mon cheri….

Som en lapphund så flåsade du mig lite sött i nacken. Som en krämbulle med extra mycket kräm så antastar du mig på ett sätt som får insidan av knoppen att blomstra som en blomsteräng på sommaren. Hade du inte funnits så vet jag inte vad jag gjort med all tid som frånvaron av dig skulle gett mig. Jag är jättedålig som person att skänka dig blomster som uppskatting av din betydelse, men hoppas jag ger dig något som får dig att hålla dig fast vid mig, stenhårt! Skriver dig heller inga kärleksdikter eller lovsånger för du tar ändå inte åt dig av dem. Kliver nu mot dig med raska steg och väntar på att omfamningen mellan oss ska bli mer vårdande än nånsin. vet inte hur många haranger fler jag kan slänga ur mig mer angående dig härliga stundande ledigvecka men hoppas att budskapet går fram, kliver snart in i dig med öppna å lediga sinnen å med rak rygg men dyngiga arbetskläder….tjohooooa hela veckan lång ska jag iallafall…. dyngnajjs :)…återstår bara att rubricera detta inlägg, hmmmm få se……blomsterängar å idyller….hmmm, japp har det, lite långsökt men…..

Du omfamnar mig som inget annat, du får mina lemmar att värka mellan varven men det är det värt. Lindar in mig i dina fingrar likt en lingonkvist håller sitt kära bär. Det är inte alla gånger vi stämmer ihop våra stämband i körsång men det är ju bara som det är. Känslan då vi väl släpper taget om varandra är befriande för vi vet att vi inte kan nöta på varandra så mycket mer än vad vi redan gör….vad snackar jag om idag då tro? Jo, jag pratar om giftermålet med jobbet naturligtvis, vi är som vilket förhållande som helst med vår mixning av ljusa och mörka stunder. Tar rejäl sats de två sista arbetsdagarna innan vår gräsänklingsperiod på en veckas frihet tar sin början. Men snart sitter vi där igen å spänner ögonen i varandra å trånar efter kommande perioder av gräsänkestadier….ha en fin helg i höstrusket medans jag fortsätter med mitt jobbfrieri..

Du är fulländad, finns inga andra omdömen att ge dig. Du är även faktiskt ganska okvinnlig, kanske därför jag förstår mig på dig så bra? När jag ser på dig så får du mina blyga hormoner att känna sig dopade. Dina ord lyser upp mitt frostbitna hjärta och tinar det som en piggelin i högsommarvärme. När jag tar på dig känns du oftast som ett edens lustgård med allt det har att erbjuda. Jag är en gourmet och det är just vad du står till tjänst med, för vad är väl en smekning utan huvudrätt? Du står till tjänst med allt beroende på vad jag är sugen på. Vad vore det goda livet utan en meny att hålla i och sukta över dess innehåll? Så nu blir det för Sjöström att besöka restaurang oftare för att få tafsa lite på dig igen härliga, smakfulla meny…..