Tack, Uno

På bilden ovan visar Uno stolt för mig de nya träklubbor han gjorde åt mig.

Idag skall jag gå på en begravning och spela tre låtar till minnet av vår käre avlidne vän och musikkompis. Uno hette han och hans död  markerar slutet av ett rikt liv fyllt med rättvisa, kärlek och inte minst musik. Unos varma leende, härliga skratt och glimt i ögat är någonting jag aldrig kommer att glömma. 

Jag kom att känna Uno genom att bli medlem 2002 i Umebygdens Spelmansgille. Han var en duktig, hängiven fiolspelare men också en skicklig fiol- och nyckelharpabyggare. Hans talang med trä och hans känsla för musik och musikinstrument räddade faktiskt dagen för mig en gång.

Jag spelar ett för svenskar konstigt instrument som heter hammered dulcimer. Det ser ut nästan som en cittra men instrument spelas genom att man slår på strängarna med små träklubbor. En dag en av mina "bästa" träklubbor gick sönder under en spelning. Tursamt nog hade jag ett par till för att kunna spela färdigt under spelningen.

Jag nämnde för Uno att jag måste beställa nya träklubbor från USA, som skulle vara dyrt och ta minst två veckor att leverera. Uno bad mig att lämna över den andra hammare av paret så att han kunde försöka tillverka ett nytt par åt mig, vilket jag gjorde. Viktbalansen på en sådan träklubba är mycket viktig, så jag undrade om en person som aldrig har spelat mitt instrument kunde fixa uppgiften eller inte. Men en vecka senare räckte Uno över mina nya vackra träklubbor som var alldeles perfekt i viktbalansen och som blev mitt nya "bästa" par träklubbor!

Tack, Uno! Om jag sköter mitt liv snyggt kanske vi kan träffas någon dag i paradiset och spela några polskor och valser tillsammans igen.