VK undrar vad Twixdagen är för nått mysko påfund?
Den här veckan är det socialdemokratiska bloggaren Jonas Morians tur att göra några kommentarer på ledarsidan om dagsaktuella företeelser. Självklart ställde jag inledningsvis en gammelmedia-fråga om twixdagen.se:
Du är en av intitiativtagarna till något som kallas Twixdagen, en sida på nätet där riksdagsledamöters mikrobloggande samlas. Vi fattar inte grejen, det prasslar inte, luktar inte trycksvärta, vad är det för suspekt påfund?
Poängen med Twixdagen är att öka människors insyn i våra riksdagsledamöters vardagliga arbete och sänka trösklarna för direktkommunikation mellan väljare och valda. Vi som ligger bakom satsningen tror att det främjar det demokratiska samtalet. Redan i dag använder många politiskt aktiva på olika nivåer bloggar, mikrobloggar och andra verktyg för väljarkontakter. Med Twixdagen blir det lättare för folk att hitta dem och ta kontakt. Om inte annat så kan det vara en kul inblick i riksdagsledamöternas vardagsbestyr.
Självklart bör också politiker vara tillgängliga i traditionella mediekanaler som papperstidningar, samt i fysiska möten med väljare. Mikrobloggandet kan aldrig ersätta det.
Socialdemokraterna utmålas som förlorarna efter regeringens uppgörelse om energipolitiken. Hur bör Mona Sahlin agera: söka en blocköverskridande uppgörelse och göra mp och vänstern sura, eller satsa på en egen rödgrön energipolitisk väg och riskera internt missnöje?
Jag tror att det här är ett oerhört betydelsefullt strategiskt vägval för Mona Sahlin. Mitt råd skulle vara en blocköverskridande uppgörelse. Sahlin vet att energifrågan kan locka över s-väljare till Alliansen om man uppfattar att de rödgröna vill avveckla kärnkraften innan det finns någon vettig ersättning – och det är hon knappast beredd att riskera. Då tar hon hellre gnissel i det rödgröna maskineriet och lyfter ut kärnkraften från agendan för partiernas samrådssamtal.
Tycker du att partierna så här långt är bättre eller sämre förberedda inför årets Europaparlamentsval än väntat?
Jag är för det första besviken över att mitt eget parti väljer att toppa valsedeln med en uttalad EU-skeptiker. Det skickar väldigt konstiga signaler om hur s ser på EU-samarbetet. Sedan har provvalen i m och kd varit rena skämten. Det är bättre att inte ha sådana processer alls om man inte tänkt ta dem på allvar. Generellt så är det väl tyvärr så att få riksdagspartier tar EU-valet på riktigt stort allvar och därför inte prioriterar det. Jag hoppas att det svenska ordförandeskapet i sommar bidrar till att EU-frågor nu lyfts upp mer på den politiska och mediala dagordningen – då kan vi få ett valdeltagande Europaparlamentet förtjänar.
