Idrott, fetma och praktisk journalistik

Morgondagens huvudledare i VK kommer sannolikt att handla om fetma och ohälsa bland barn och ungdomar, kostvanor och idrott i skolan.

För att samla kraft inför ledaravdelningens funderingar och skrivande kring detta ämne har jag till lunch, och mot mina normala rutiner, ätit en pizza och druckit en cola.

Till mina ständiga rutiner hör dock chokladkexet som jag mumsar i mig samtidigt som dessa rader skrivs.

Ibland räcker det inte att läsa på om ett ämne, man måste uppleva det själv. Och låter bli att röra på mig göra jag nästan jämt, ett gym vet jag knappt hur det ser ut.

Från idrott i skolan har jag också minnen. Ämnet resulterade i min enda etta – gamla betygssystemet – någonsin, dock räddad till en tvåa i slutbetyg på gymnasiet.

Och då hör det till saken att jag var väldigt idrottsintresserad och utövade ett flertal sporter organiserat som ung.

Men det kollektivistiska, steltänkande och hurtfriska skolämne som idrotten alltför länge varit i Sverige – säkert också mot en del framsynta idrottslärares vilja – har nog avskräckt lika många från fysisk aktivitet som det lockat till motionsidrottande.

Därmed inte sagt att idrotten inte hör hemma på schemat. Och ohälsa bland unga är ett allvarligt samhällsproblem.

Frågan är hur man bäst går tillväga för att motverka den negativa utvecklingen. Det är en fråga med många aspekter – där idrottsundervisning i skolan bara är en.

Mer om det i en kommande ledare.