Myror i huvudet och dåliga bortförklaringar

Helgens uppmärksammade opinionsmätningar är ämnet för en signerad text av mig på dagens ledarsida:

————————-

’Myror i huvudet och sömniga, dåliga bortförklaringar

Under flera månader har en rad opinionsmätningar bekräftat trenden: moderaterna vinner anhängare, stödet för socialdemokraterna sjunker; alliansens samlade väljarstöd växer, oppositionens krymper. Regeringens krishantering belönas med ökat förtroende. Oppositionens krisretorik utlöser misstro.

I helgen kom nya mätningar som tyder på att det som länge under mandatperioden var ett jätteövertag för de rödgröna nu vänts i en ledning för regeringspartierna. Båda mätningarna gav även vid handen att moderaterna på allvar börjar utmana socialdemokraterna om positionen som Sveriges största parti.

Enskilda opinionsmätningar, i synnerhet dem som visar på stora svängningar under kort tid, ska tolkas med stor försiktighet. Kommande mätningar från olika institut lär nyansera bilden. Också i de senaste mätningarna är läget mellan regeringsalternativen mycket jämt.
Viktningen inom alliansen – med rekordstora moderater, relativt stabilt fp, men både centerpartister och kristdemokrater under fyra procent i en mätning – lär sätta myror i huvudet på alliansstrategerna och med säkerhet utlösa en lurig diskussion om eventuella valtekniska samarbeten.

Helgens mätningar påminner dessutom om att sverigedemokraterna som vågmästare är ett mardrömsscenario som måste bekämpas och som kräver klara besked om att inget regeringsalternativ tänker överväga att regera med stöd av sd. Det är dags att alliansen ger det beskedet.
Men den övergripande scenförändringen – att alliansen fått medvind och oppositionen motvind, att alliansens ledande företrädare framstår som mer kompetenta än oppositionens – är uppenbar.

Den socialdemokratiska ledningens sätt att reagera på helgens mätningar riskerar att ytterligare förvärra partiets läge. Den hysteriska fixeringen vid Wanja Lundby-Wedins person är rätt ointressant både i bonusdebatten och som försök att bortförklara socialdemokraternas opinionsras. Det handlar i det senare fallet om en socialdemokratisk förtroendekris som hade inletts långt innan bonusaffärerna.
Varken partiets politik eller ledning uppfattas som tillräckligt trovärdig i ett läge när väljarna värderar regeringsduglighet högst. Det är grundproblemet för ett parti som tidigare under mandatperioden låtit sig sövas av goda opinionssiffror och nu borde låta sig väckas av de dåliga."