En gångbro vore mycket bättre än en tunnel
Vänsterpartiet i Umeå fortsätter att driva frågan om en gångbro istället för en tunnel mellan Umeå östra och Universitetssjukhuset.
Och jag fortsätter att hålla med.
En inglasad gångbro är ur trygghets- och jämställdhetsperspektiv överlägsen en underjordisk gång, hur väl planerad den senare än blir.
Vid en sådan långsiktig satsning som denna vore det önskvärt om man undvek att bygga fast sig i ett misstag omöjligt att senare rätta till.
Underjordiska passager kräver jätteinvesteringar och ständig närvaro av människor för att inte efter en kort tid bli begränsande och otrygga miljöer för framför allt kvinnor.
Gör man inte de investeringarna – och det lär väl inte ske här av ekonomiska skäl, passagen blir knappast tillräckligt befolkad för att tillåta sådana – så är tunnelalternativet mycket sämre än broalternativet.
Det är alltid lockande för stadsplanerare att dra saker under jord – men när det gäller gångtrafikanter blir det nästan aldrig lyckat.
På papperet ser det ljust och säkert ut. I verkligheten väljer kvinnor ofta andra vägar, omvägar, andra transportsätt, eller går med bultande hjärta genom passagerna.
Skulle det vara så att ekonomin i slutänden faktiskt inte tillåter en inglasad gångbro, utan tvingar fram en tunnel, så bör kommunledningen inte hymla om att det är ekonomiska realiteter som styrt, inte jämställdheten eller målet om så trygga, upplysta, öppna stadsmiljöer som möjligt.
Alltså: bygg hellre en bro än en tunnel. Saknas pengarna för den förstnämnda: sluta låtsas som om att en tunnel vore ett likvärdigt alternativ.
