Anklagad för klassisk härskarteknik, men även lite beröm

Någon gång ska ju vara den första – nu har jag blivit anklagad för att, i skriftlig form, ägna mig åt klassisk härskarteknik.

Det kommer som en överraskning, kan jag väl villigt erkänna. Mycket får man höra om sig själv i det här yrket, men just den anklagelsen hade jag inte förväntat mig. Så kan det gå.

Anledningen: i min krönika i lördagens tidning om jämställdhetsdebatten benämnde jag Gudrun Schyman som vänsterpartiets tidigare ledare, något hon var under tio år när hon spelade en stor roll i svensk riksdagspolitik.

Jag borde, förstår jag nu, ha kallat henne för feministiskt initiativs talesman – en rent sakligt sett betydligt kortare och mer undanskymd funktion måste man väl i ärlighetens namn säga och utan att lägga några värderande aspekter på det i övrigt.

Men genom att kalla Schyman för tidigare vänsterledare har jag, enligt bloggen ’Sara tänker högt – feminism, miljötänk, politik’, försökt osynliggöra henne och ägnat mig åt just härskarteknik.

I en första version av texten hade jag faktiskt med en rad om Schymans roll inom feministiskt initiativ, men den strök med när texten kortades ner till publiceringsdugligt skick.

Ibland är det inte lätt att göra rätt, även om det är roligt att ens texter läses och diskuteras.

Samma krönika får dock också lite beröm i kommentaren under publiceringen av den här på vk.se.