Jas-affär och när principer välter vaser

På dagens ledarsida skriver jag en signerad text om den eventuella Jas-affären med Thailand:

’Jas-affär riskerar förlänga sjaskig tradition

Ack ja, principer kan vara så omständliga och taffliga, omöjliga att släppa in i finare salonger. De ställer bara till med oreda, välter omkull dyrbara vaser, förolämpar gästerna och förstör den goda stämningen.

Här meddelar en helt vanlig, oglamorös militärdiktatur som fått nobben av USA att man är intresserad av att köpa 12 Jas 39 Gripen av Sverige för sju miljarder kronor. Det är kanon för vapenindustrin, toppen för jobben, härligt för ekonomin, en liten fjäder i hatten för både den tidigare och den nuvarande regeringens lobbyarbete.

Och så börjar det tjafsas om principer, demokrati, mänskliga rättigheter och regelverk för vapenexport. Man kan ju deppa ihop för mindre.

Ironin å sido: den senaste Jas-affären förlänger en rätt sjaskig svensk tradition av att exportera vapen till tvivelaktiga regimer, trots att andemeningen i regelverken borde sätta stopp.

Och den kastar nytt obekvämt ljus på både Jas-projektets och den omfattande svenska vapenindustrins baksidor och motsägelsefullheter – ofta förtigna när framsidorna, som givetvis också finns, ska exponeras och skrytas upp.

Militärjuntan som gjorde statskupp i Thailand förra året har visserligen lovat att återinföra demokratin. Man har även utlyst ett datum för fria val. Men fortfarande pågår väpnade strider i landet, och historien ger inga skäl att, oavsett omständigheter, försköna en diktatur med hjälp av eufemismer.

Innan diktaturen faktiskt avskaffats och ersatts med ett demokratiskt statskick och styre ska den kallas vid sitt rätta namn. Och tills det sker vore det på sin plats att Sverige hade ryggrad nog att värna viss grundläggande principer hellre än ett stilla ett behov av att få sälja Jas-plan.

Den svenska regeringen borde i all sin pragmatism kunna ge åtminstone ett klart besked: det blir ingen affär förrän demokratin har återupprättats.’