Dagens bästa stund och kluvenheten inför kaffeautomater

Dagens bästa stund

Häromdagen fick jag ett mejl från en ledarskribentkollega som med med hänvisning till att vi var "brothers in arms" i kampen mot dåligt kaffe skickade ett tips på en artikel om bryggkaffe vs espresso.

Det är förstås ett rykte som jag gärna behåller: att vara i de främre leden i kampen mot dåligt kaffe.

Men ibland så vet man ju inte riktigt hur man ska förhålla sig till utvecklingen.

Häromdagen dök – vilket VK:s sportchef Jessica Wennberg bloggat om – en ny kaffeautomat upp på VK: medarbetarna vimlade och viskade som hade en filmstjärna just passerat in genom entren.

Hur ska man förhålla sig till det – en ny kaffeautomat? Jubla över att kaffeautomatkulturen avancerat upp på en ny nivå (ungefär som när monarkin blir jämställd) eller banna att den därmed får ökad legitimitet i fler människors ögon (se förra parantesen)?

Och så det där med bryggkaffe vs espresso. Det är förstås ingen duell, båda formerna fyller sina givna funktioner beroende på omständigheterna.
Den nya trenden med – dyrt i och för sig – pressokaffe eller bistrokaffe på caféerna har definitivt gjort det svårare att välja när man beställer något. Förut valde jag nästan alltid en espresso, eller möjligen en espresso macchiato (hela den där latte-grejen är inget för mig, även om det ibland är tjusiga kreationer, det beställer jag bara undantagsvis) eftersom det var något jag inte kunde få hemma.
Men nu tvekar jag ofta om även en kanna med pressokaffe står på menyn. Vill man sitta en längre stund för att läsa eller skriva är förstås kannan rätt överlägsen, men å andra sidan kan man åstadkomma lika gott pressokaffe hemma som på caféet, vilket inte går med espresso om man, som jag, saknar rätt utrustning.

Hemma växlar jag istället mellan pressokanna och moccabryggare, omväxlingen förnöjer och båda ger gott kaffe.
Och oavsett vilket är kaffestunden på morgonen (eller förmiddagen) en av dagens bästa, något att vårda ömt. Att slafsa femton koppar automatkaffe om dagen, är det kultur, ska det verkligen vara så?

Fast å andra sidan, jag har fortfarande inte provat kaffet i VK:s nya, fina, skinande, filmstjärneautomat, bara det heta tevattnet. Tänk om det smakar hur bra som helst, så som ryktet gör gällande. Då skakas världsbilden om.