Lite slitna partier på Gotland

Det märks på utspelen från Visby att både alliansen och oppositionen är slitna så här i halvtid av mandatperioden. Man är inte kordinerade internt och man trampar en hel del vatten. Det verkar inte finnas någon riktig plan inom vare sig alliansen eller oppositionen om hur strategin ska läggas upp inför 2010, vilka sakfrågor som ska lyftas fram och tillsammans forma en sammanhängande så kallad berättelse.

Regeringen har fullt sjå med att hantera dagsproblemen, och oppositionen har mer än fullt sjå att överhuvudtaget kunna klara några timmars uppmärksamhet utan att framstå som hopplöst splittrade och utan riktning.

Att socialdemokraterna och Mona Sahlin i går försökte plocka poäng på FRA-debatten var överraskande, dels med tanke på att partiet saknar trovärdighet i integritetsfrågan och hittills inte gett några besked som tyder på att man inte i grunden delar regeringens linje, men också med tanke på att det omedelbart avslöjade en splittring inom oppositionen som gjorde klart hur svårt s-v-mp har ett enas i enskilda sakfrågor. (Om nu inte det hela ska ses som en markering från Sahlins sida om att hon bara vill bilda regering med miljöpartiet.)

Men det är förstås hur som helst en tacksam möjlighet för Mona Sahlin att rikta uppmärksamheten bort från det faktum att partiet inte kommer någon vart med det konkreta förnyelsearbetet och att partiledningen inte ens kan vinna uppslutning för att det finns ett allmänt behov av genomgripande nytänkande efter valförlusten 2006.

Tom och skrikig kritik av regeringen verkar vara den minsta gemensamma nämnaren för socialdemokraterna i dagsläget, men det gör att man riskerar att komma väldigt tomhänta och otydliga till valrörelsen, utan ordentliga besked angående den egna politiken och det egna regeringsalternativet. Kanske har man redan resignerat, chansar på att opinionsövertaget ska räcka för att hålla undan och planerar att gå till val på en utpräglad återställarretorik som undviker att skapa intern oro? Det verkar nästan så.

Inte heller alliansen ser ut att ha ägnat valrörelsen 2010 någon större gemensam tankemöde. Visby-utspelen från de enskilda partierna har spretat och ibland varit direkt motstridiga, inte minst i skatte- och miljöfrågorna. De mer övergripande perspektiven har återfunnits i enskilda tal, men inte manifesterats i gemensamma uppträdanden.
Det är inget problem att enskilda partier i en regeringskoalition ägnar sig åt idédebatt och utvecklar egna förslag, det är nödvändigt för att man ska ha något att samlas kring överhuvudtaget. Men även för alliansen börjar tiden bli knapp om man ska lyckas formulera ihop sig kring ett lika sammanhängande och brett program som det man vann valet på 2006 och vars löften man nu genomför.