Superiet och alkoholkulturen
Uppgivenheten inför den destruktiva och skadegörande alkoholkultur som är en integrerad del många tillställningar är svår att begripa när samhällskostnaderna summeras och följderna betänks.
Om man tar den omdiskuterade festen på Fysikgränd som exempel kan det faktum att det delvis spårar ur helt, att det krävs massiva insatser från samhället för att hålla situationen någorlunda under kontroll, att det slutar med en dyr nota som bara undantagsvis betalas av deltagarna själva, inte sättas inom parantes som olyckliga omständigheter, som ett udda inslag man skulle kunna plocka bort och sedan är allt frid, fröjd och grillning.
När mönstren återkommer gång på gång måste diskussionen – oavsett om man vill kasta glitter över supandet, försvara det med öppna ögon eller försöka begränsa det – göras ärlig: så ser alkoholkulturen – ofta stimulerad och romantiserad i medierna.
Kanske är uppgivenheten – acceptansen av de stora suparhelgerna som oundvikliga och ett fundamentalt inslag i unga människors liv – realistisk och byggd på mångåriga erfarenheter. Men det hindrar inte att fler borde tala klarspråk om varför tillställningar urartar och varför det accepteras i vissa bestämda sammanhang när de skulle ses som oacceptabla i alla andra sammanhang. Så länge man försöker tassa runt med perifera resonemang och undviker att erkänna och se alkoholkonsumtionen som den utlösande faktorn, och som den i mångas ögon ursäktande faktorn, kommer diskussionen inte framåt.
