Om Ikea lite överallt och varför Umeå inte behöver sörja

Nyheten om att Ikea eventuellt är på väg till Vasa kan vara kul att ta som lös utgångspunkt för ett par allmänna resonemang, och någon möjligen impopulär och kanske naiv invändning mot Ikea-fascinationen.

Ikea i Sundsvall, Ikea i Haparanda, nu även Ikea i Vasa? Självklart kommer inte Umeå att få något Ikea-varuhus, det vore ju en rejäl överetablering i regionen.

Och jag kan inte heller föreställa mig att ens en förbättrad färjetrafik skulle göra ett Ikea i Vasa mer attraktivt att besöka för boende i Umeåregionen än Ikea i Sundsvall (en bro över Kvarken skulle förändra läget, men, tja, upp med en hand alla som vågar tro på det inom överskådlig framtid).

Däremot är det bra för den kärvande Kvarkenregionen med etableringar av det slaget, och därmed bra även för Umeå på lång sikt om Vasa lyckas locka Ikea till sig.

Inte för att det ökar känslan av ett utbud i närområdet för medborgarna, utan för att det bekräftar att det finns en potential i hela regionen och kanske innebär ett ökat intresse även för andra investeringar.

Och därtill: behöver just Umeå överhuvudtaget ett Ikea i kommunen? Är den typen av jätteetableringar, som suger upp all uppmärksamhet och tar en enorm marknadsandel, verkligen det bästa för en stad av Umeås karaktär och med Umeås profil?
Behövs det för utbudet i Umeå? Nja, tveksamt, jag tycker inte att Ikea saknas i kommunen, och kan föreställa mig att fler etableringar av något mindre aktörer skulle vara bättre på lång sikt.
Behövs det för att lyfta Umeås rykte som näringslivs-, företagar- och entreprenörstad? Kanske skulle effekten istället ha blivit den motsatta.

Ikea är ett oslagbart varumärke och en stor aktör, självklart, men det symboliserar inte nödvändigtvis längre framtid, innovationer, ungt entreprenörskap och ett näringsliv med tydliga kopplingar till universitetsstadens kompetensprofil.

Umeå har – givet att befolkningsmål och andra ambitioner ska tas på allvar och mot bakgrund av stadens goda förutsättningar – vissa problem med arbetsmarknaden och företagsklimatet.

Den stora utflyttningen visar att Umeå inte har en tillräckligt vinnande kombination av jobbmöjligheter och attraktionskraft för exempelvis unga människor som klarat av sina studier.

Men jag tror inte att det är jättarna som är lösningen, utan de små- och medelstora företagen, en dynamisk kultur av entreprenörskap, de nya idéerna som utvecklas i kunskapsstaden och av vilka några borde kunna förädlas till morgondagens framgångssagor och arbetsplatser.

Fixeringen vid stora etableringar av Ikea-typ skulle kunna bli rent hämmande för en stad som Umeå, att hoppas på enstaka aktörers välvilja skulle kunna leda till ett stelbent tänkande .
Så skulle ett Ikea byggas i Vasa är det goda nyheter för Kvarkenregionen och Umeå. Och att det inte kommer något Ikea till just Umeå är nog lika bra. Vägen till tillväxt här ser annorlunda ut.