Vinterlampor när värmepannan krånglar

När samlingen ’Vinterlampor’ med dikter av Derek Walcott gavs ut i Sverige i början på 90-talet skrev Joseph Brodsky i förordet bland annat:

’Att ge ut denna diktvolym är som att låta Golfströmmen nå Sverige. (…) Med tanke på din breddgrad och med tanke på den nästan bokstavliga värme som Derek Walcotts dikter utstrålar, är det ett gott råd att hålla den här boken i beredskap för kalla dagar, och sådana kommer det att bli gott om. Om värmepannan skulle krångla, kommer denne diktare att hålla dig igång.’

Denna gråa förkylningsvinterdag provar jag att följa Brodskys råd och slå upp Vinterlampor. Första dikten börjar så här:

’Med benen korslagda längsmed dagsljuset ser jag
de färgrika molnknytnävar som samlas över
de grova anletsdragen på min utsträckta ö.

Under tiden bevisar ångarna som klyver horisonter att
vi är bortglömda,
vi återfinns bara
i turistbroschyrer, i starka kikare,
vi är den blå speglingen i ögon
som har sett storstäder och tror att vi är lyckliga här.’