Botniabanan och perspektiven

Efter den långa striden om olika dragningsalternativ och processen med miljööverklaganden är det naturligt om Botniabanans ankomst börjar ses som ett slutmål sig, fullbordandet av ett projekt.

Men det är en bedräglig föreställning.

Även om den juridiska processen ännu inte är helt avslutad, och även om ett par anslagsproblem återstår att lösa för vissa sträckor, så måste hela Botniabaneprojektet börja betraktas ut ett annat perspektiv igen, det ursprungliga perspektivet: inte infrastrukturens, utan regiontillväxtens.

Regionen och kommunerna måste, när banan ligger klar, bevisa hela den här satsningens värde. Det är en ödesfråga, även för framtida infrastrukturbehov i Norrland, att man inte ser Botniabanan som en belöning och ett skäl att ta det lugnt, utan som ett uppfordran att visa varför det är rätt att den byggs.

Botniabanan är inte särskilt populär i andra delar av landet, om jag uttrycker det försiktigt. Och Norrbotniabanan anses av många inte bara vara en felaktig prioritering, utan som ett feltänkt förlustprojekt från första början som inte bör genomföras.

Det är viktigt att komma ihåg – Botniabanan tolereras, men hälsas inte med någon stor entusiasm söderöver. Insikten och förhoppningarna om Botnia- och Norrbotniabanans värde är i hög grad begränsad till Norrland.

Ett misslyckande för Botniabaneprojektet vore därför en anseendeförlust svår att reparera. Om banan inte får de positiva effekter som väntas, om regionen och kommunerna inte i övrigt lyckas med att skapa de bästa förutsättningarna för jobb, företagande, utbildning och lockande livsmiljöer som skapar tillväxt, etableringar och resurser för välfärd av hög kvalitet, då kommer beredskapen att lyssna på norra Sverige i större infrastrukturfrågor framöver att vara mycket liten.

Därför kommer Botniabanans ankomst inte att symbolisera en framgång i sig, utan en chans som måste tas.

Det perspektivet: Botniabanan som förutsättning mer än slutpunkt, medel mer än mål, måste nu börja ersätta den i och för sig begripliga fokuseringen på själva dragnings- och ankomstfrågan.