Gustaf Andersson i Rasjön ger Björklund ett råd på vägen

En av Jan Björklunds företrädare som folkpartiledare – Gustaf Andersson i Rasjön – skriver i sina memoarer 1955 om faran med att intresseperspektivet tar över från idéperspektivet i politiken:

’För en utomstående betraktare förefaller det som om de rent ekonomiska angelägenheterna fått en varaktig och alltmer utpräglad dominans. Här åsyftas då sådana frågor där gruppintressen spela in. Därmed har politiken fått en mera materialistisk prägel än tidigare. Striderna om hur den gemensamma kakan ska delas synas nu överskugga allt annat, och det s.k. kompensationstänkandet har satts in, där fordom frågorna prövades med tanke på vad som var rätt och skäligt ur allmänna synpunkter. (…) En följd av intressepolitikens utbredning på idépolitikens bekostnad är, att partierna alltmer rekryteras efter grupptillhörighet och mindre efter de enskildas åsikter om vad som ur vidsträckt samhällssynpunkt är riktigt. Det är vanligt för gruppmentaliteten att identifiera de egna intressena med samhällets, men detta betraktelsesätt är för enkelt för att vara gångbart.’

Med tanke på att Sverige både historiskt och i samtiden haft/har partier som bejakat/bejakar rollerna som företrädare för organisationer och intressen av olika slag, behövs det idépartier som inte fastnar i de förenklade motsättningarna och rollspelen, utan håller idéarbetet levande och blicken lyft mot samhällets bredare utveckling.

Den rollen har traditionellt varit folkpartiets i svensk politik. Jan Björklund har antytt att han åter vill se en starkare koppling mellan dagspolitiken och idéarbetet.

Gustaf Andersson i Rasjöns lilla betraktelse kan alltså ses som ett råd på vägen från en föregångare till en efterträdare.

Min syn på vad en modern socialliberalism borde ägna sig åt ska jag ge i morgondagens krönika på ledarsidan.