Idol – lika bra att få det sagt

Den nya säsongen av Idol har nämnts på flera bloggar här under dagen.

Det är väl lika bra att jag säger det rakt ut, så att det är sagt och avklarat: jag är också dokusåpanörd (jag vill minnas att jag bloggat om det tidigare en gång).

Förra året avbröt jag deltagandet i en politisk konferens i Stockholm i förtid för att på hotellrummet kunna titta på ett Idolavsnitt.

Jag tänker inte avslöja vilken del av konferensen jag avstod ifrån, men har fått utstå en del gliringar från kollegor för denna prioritering, så mycket kan jag säga.

Och inte heller den medresta familjen hade någon större förståelse för att jag utnyttjade den plötsligt fria Stockholms-kvällen på detta sätt.

Nåväl, jag var inte helt förtjust i det första avsnittet: för lite bilder på kandidater som faktiskt var nära att gå vidare eller gick vidare och för många sidoinslag för min del.

Och juryn på tre personer saknade lite av den underhållande gnabbigheten som fanns förra året.

Varför tycker jag då att dokusåpor är så underhållande och relativt oproblematiska principiellt? Det ber jag att få återkomma till någon snöig dag senare i år.