Inte bra om Sverige hamnar på bottenplats gällande utlandsstudier

Utlandsstudier är berikande inte bara för den erfarenhet och bredare utblick om de ger – man blir lite mer skeptisk inför nationalistiskt navelskådande självbilder – utan framför allt för de vetenskapliga insikter och perspektiv som de stimulerar till.

Olika länder har olika akademiska traditioner och olika intellektuella tillvägagångssätt, formulerar problem, frågor och resonemang på olika sätt.

Det höjer kvaliteten på studiegången även i Sverige när återvändande studenter för med sig nya kunskaper och andra utgångspunkter tillbaka som utmanar och färgar av sig på det gamla och invanda.

Det är också bland studenterna som de blivande lärarna och undervisningsansvariga återfinns.

För dem är erfarenher av utlandsstudier väldigt viktiga för att kunna ge nya generationer studerande en bred och gångbar introduktion i ämnen och frågeställningar.

Utlandsstudier kan också, även om de är akademiskt misslyckade eller inte särskilt produktiva, ge språkkunskaper, kontakter och insikter i andra länders vardagsförhållanden, samhällssystem, historia och utveckling som är nyttiga i många sammanhang.

Både för förståelse av andra människor och andra länder och för exempelvis näringslivets kompetensutveckling.

Därför är den EU-undersökning som presenteras på DN-debatt i dag av Internationella programkontorets Ulf Melin är oroande.

Att Sverige hamnar på en bottenplats med bara 0,65 procent av 400 000 studenter som deltar i EU:s utbytesprogram Erasmus är inte bra.

Erasmus är inte liktydigt med utlandsstudier, men säkert en god indikator på läget. Undersökningen som presenteras kan nog tas som intäkt för att det brister i attityder kring och intresse för utlandsstudier i Sverige på många håll.