Debatt om hur år 2016 blev för sjukvården

Under dagens sammanträde med landstingsfullmäktige debatterades årsredovisningen för år 2016. Här nedan är de anförande som jag höll vid mitt första inlägg.

 

Årsredovisningsanförande

Fru ordförande
Ledamöter
Och Åhörare

 

Vi vänder nu blad för år 2016. Jag hade tänkt ägna några minuter till ett par reflektioner kring hälso- och sjukvården och dess utveckling.

 

Vi har aldrig förr haft så mycket resurser till sjukvården men trots det har nog aldrig känslan varit så stark som nu att pengarna inte räcker till för allt det som skulle behövas och vilja göras ute i verksamheten. I debatten hörs starka signaler om vårdplatsbrist, personalbrist och allmän kris i vården. De signalerna måste vi ta på största allvar.

 

Bara jämfört med 2006 har sjukvården i Västerbotten nästan 2 miljarder mer skattepengar att använda sig av. Detta i form av högre skatteintäkter tack vare fler människor som arbetar, höjt skatteuttag samt mer statsbidrag. Trots det gör hälso- och sjukvårdsnämnden återigen ett underskott på 227 miljoner kronor.
Resultatet på sista raden blev överskott trots att verksamheten går med stora underskott. Detta förklaras helt av att det har sålts av värdepapper med stora reavinster. Utan det hade resultatet varit ett stort underskott.

 

Det finns således stora strukturella utmaningar i sjukvården att möta där sjukvården använder sig av mer resurser än vad det finns avsatt.

 

 

 

 

Vi ser en alarmerande ökning av vårdköerna. Vårdköerna i länet har krafigt vuxit de senaste åren. Jämfört med februari 2014 då 11 931 stod i vårdkö står nu i februari 2017 16 993 människor i vårdkö i Västerbotten. En ökning med 70 procent. Det placerar Västerbotten i ett nationellt perspektiv på en bottenplacering. När du är sjuk i Västerbotten ska du få vård – inte en kölapp.

 

Det paradoxala är att vi sannolikt haft lägre kostnader om vi hade haft mer av den personal som vi saknar, jobbat bort köerna och dimensionerat primärvården utifrån det verkliga uppdraget som de har.

 

Som det fungerar nu bollas patienter runt mellan vårdavdelningar för att det saknas rätt personal och operationstider. På sjukhussvenska pratar man om att satelliterna har blivit fler. På patientspråk så är det svårt att förstå varför man efter ett kirurgiskt ingrepp i magen ska vårdas på en hjärtvårdens vårdavdelning.

 

Tyvärr ser vi att allt för mycket resurser används för att administrera vårdköer som folk blir sjukare i. Om primärvården hade haft bättre förutsättningar att snabbt ta emot patienter och ansvara för hela vårdkedjan hade det avlastat den dyrare sjukhusvården. Sammantaget dyra och dåliga lösningar för skattebetalarna och den enskilda patienten.

 

*** Herr ordförande

 

Ni vet elefanten i rummet. Det där som ingen vågar prata om. Det alla vet att vi måste på ett seriöst sätt förhålla oss till och börja göra något åt. Alla ni har sätt kurvorna på de demografiska förändringar som nu sker de kommande åren. Det är inte bara det att det blir allt som går i pension utan även att de som är kvar och jobbar blir allt färre.

 

Om det nu bara stannande där så var det en sak. Till det har vi nu en situation där de allt fler äldre har förväntningar om allt mer avancerad vård allt högre upp i åldrarna. Helt rimliga förväntningar i en välfärdsstat och efter att betalt en av världens högsta skatter i många år.

 

Det vi vet här inne är vilka utmaningar detta innebär. De vågar vi inte prata om. Det vi även vet som få vågar prata om är att detta inte går att möta med höjda skatter. Vi har redan världens högsta skatter. Att bara höja skatterna är och kommer inte att vara vägen framåt.

 

Vi måste faktiskt på allvar ta tag i vad vi vet är sjukvårdens stora utmaningar med att ingen tar helhetsansvar för våra mest sjuka äldre som bollas runt i systemet, vårdkedjor där människor faller emellan de organisatoriska mellanrummen, en digitalisering som går allt för långsamt samt en arbetsfördelning bland personalen som gör att en stor del av arbetstiden inte används för det som man är utbildad för. Häri finns all den potential till lösningar som krävs för att på ett rimligt sätt möta de utmaningar som finns framför oss.

 

Denna årsredovisning likt de som kom åren innan påminner oss om att vi inte längre kan blunda inför de problem som står inför oss.

***

 

Det måste till nya politiska lösningar och ett politiskt mod att vilja, våga och göra annorlunda. I detta har den politiska majoriteten misslyckats.

 

Avslutningsvis: Bifall till upprättat förslag till årsredovisning med allianens särskilda yttrande.