Bön
Imorgonbitti är det dags att släpa sig upp och ta sin arma kropp och knopp till jobbet igen.
Jag är glad över att ha ett jobb och trevliga arbetskamrater. Men tänk
ändå så lätt allt känns, tills man väcks av mobillarmets oljud och man inser att det är slutsovet. IGEN Ja vilket öde.Hur fort kan 8 timmar gå egentligen?
Det konstiga är att när det är helg och jag är ledig
så känns mornarna inte alls på samma sätt.Mycket märkligt.
Så det första jag tänker göra INNAN jag kliver upp i morgon är att
gardera mig och be en bön
GUD – ÄN SÅ LÄNGE HAR JAG I DAG
VARKEN SKVALLRAT ELLER TAPPAT HUMÖRET
JAG HAR INTE VARIT SUR, ELAK ELLER SJÄLVISK.
MEN OM NÅGRA MINUTER ÄR DET DAGS ATT
STIGA UPP UR SÄNGEN OCH FRÅN OCH MED DÅ
KOMMER JAG ATT BEHÖVA EN HEL DEL HJÄLP
Så det så.
Senaste kommentarerna