KONVALESCENT

  I dag är det dagen E.Dagen  E som i  EFTER  dagen D.

Det var en pers minst sagt. En prövning.Läkaren som jag träffade före operationen hade bestämt att jag skulle sövas och glad blev jag för jag är  en väldigt känslig människa när det gäller ingrepp. Och jag hade önskat att få sova under tiden.. (Men det var före uppvaknandet det) Tur jag inte visste vad som väntade.Han ritade pilar ovanför och nedanför mitt vänstra knä.Jag tänkte fråga honom om han gjorde det för att inte ta fel ben eller så.Men jag höll tyst.

Man ska aldrig mucka bråk  med någon som håller i kniven.

Han undrade om jag hade några frågor innan och jag ville veta om jag kunde köra bil efteråt

när jag fått vila några dagar.

– om du har ont och är stel i benet är du ingen bra bilförare, sa han.

– det är jag inte i vanliga fall heller, så det spelar nog ingen roll (tänkte jag)

Så var det dags för själva ingreppet.

-Narkos och syre,injektioner och småprat för att lugna mig.

Narkosläkaren  sa  att man kan drömma av narkosen

-jaharu !!mumlade jag sluddrigt  bakom syrgasmasken, mardrömmar då eller?

– nej! tänk på något du tycker om ,sa han då kommer du att drömma om det.

– trevl… hann jag tänka innan ridån gick ner och allt blev svart.

När jag vaknade upp igen vid 12 snåret tänkte jag på vad narkosläkaren sagt

så antingen ljög han för mig eller så var jag helt tom i huvudet på saker som jag tycker om

för drömde gjorde jag då inte när jag sov.

Däremot vaknade jag upp till en mardröm, huvudvärk hade jag haft redan från morgonen, nu mådde jag illa också.

Jag vaknade  mitt idan och tog mig inte hem förrän på kvällen, så fort jag stod upprätt spydde jag som en gris.

När ”han som jag känner mycket väl”  kom för att hämta  mig och möttes av denna minst sagt bedrövliga syn, utbrast han förvånat:

–  men HUR  har du hunnit bli så där gammal  så fort?? det var inte svårt alls,lite narkos bara och så blev jag så här stönade jag fram, mellan yrsel och  spyattackerna.

Han fick skjutsa mig i rullstol till bilen

jag klarade inte ens av att gå och det berodde INTE på mitt nyopererade knä utan på illamåendet.

Tragiskt men sant.

men innan dess var vi  tvungna  att hämta ut medicinen jag fått.

Jag var ingen rolig syn, sittandes i rullstol och med spypåse ihanden.Jag såg så dålig ut att jag fick ”gå” före i kön.Tack! tur att det finns förstående medmänniskor, det behövde jag verkligen.

Sen  spydde jag utanför apoteket det sista jag gjorde innan jag äntligen fick komma hem

Jag var fortfarande hög och  spydde igen, men somnade till slut i min kära säng.

Snacka om att va en klenis.Men huvudsaken att jag överlevde.

Jag tror att sövning inte är den rätta melodin för mig ändå.

Ja det var ingen rolig dag och jag var ingen vacker syn. Men idag  känns det något lite  bättre.

Jag blir hemma i 3 veckor

SÅ NU SKA JAG BARA VARA OCH LÄKA.

Tack till alla som tänkt på mig,det värmer.