KU ett granskande organ eller partipolitiserat?
En av dagens snackisar har varit att Maud Olofsson valt att tacka nej till den inbjudan hon fått att komma till Konstitutionsutskottet för den s.k. Nuon Affären.
Jag tycker det är märkligt och luktar politisering av KU att man under ett valår vill fråga ut en f.d minister runt saker som skedde inte under denna utan under förra mandatperioden. Hade KU haft ett verkligt intresse av detta hade man gott om tid att fråga ut Maud under hennes tid som minister.
Jag tror det inte är svårare än så här: 2014 = Valår
Här nedan kan du läsa Mauds brev till Konstitutionsutskottet. Och bilda dej en egen uppfattning.
Till Riksdagens KU ledamöter
Jag ber att få tacka för inbjudan till utfrågning i KU med anledning av Vattenfalls köp av
Nuon 2009. Då detta tilldrog sig för ca fem år sedan så känns det svårt för mig att kunna
komma till KU och svara på alla frågor, så många år efteråt. Mycket har hänt sedan dess
och jag har inte varit inne i detaljer i ärendet på väldigt länge så jag skulle ha svårt att
svara på dylika frågor. Det hade varit en helt annan sak om granskningen varit kort efter
min avgång. Jag vet också att departementen har svarat skriftligen på era frågor och jag
har inget mer att tillägga.
Jag vill dock ge min beskrivning av det övergripande läget, då 2009, för att förklara
varför jag som ansvarig minister inte reste invändningar till Vattenfall att göra förvärvet.
För det första så fanns vid den tidpunkten tydliga ägardirektiv från tidigare regering att
Vattenfall skulle expandera i Europa. Ur konstitutionell synpunkt hade det med andra ord
varit felaktigt att som enskild minister att hävda en annan inriktning av de då gällande
ägardirektiven. Dessa ägardirektiv var under diskussion och förändrades också senare
under året till att handla om konsolidering, effektivisering i den befintliga verksamheten
och att Vattenfall skulle vara ett av de bolag som leder den europeiska omställningen till
ett hållbart energisystem. Men vid förvärvet så gällde tyvärr de gamla direktiven.
I övrigt gällde följande; Vattenfalls ledning och Vattenfalls styrelse var eniga om
betydelsen av förvärvet och dess långsiktiga lönsamhet, såsom energimarknaden tedde
sig vid den tidpunkten. Departementet beställde också en fairness opinion av Merrill
Lynch för att vi ville ha en oberoende granskning av ärendet. Den sa samma sak. Dvs
de som hade att fatta beslutet, nämligen styrelsen, och de som skulle ge mig vägledning
i mitt ställningstagande sa båda att detta var en långsiktigt god affär. På
näringsdepartementet så fanns vid den tidpunkten en enskild tjänsteman som uttryckte
tveksamhet och detta framfördes till mig.
Jag ställde i ett slutsamtal en kontrollfråga till bolagets ordförande om bolaget skulle
kunna klara sina avkastningskrav och fick ett jakande svar.
Vad som är viktigt att komma ihåg är att vid tidpunkten för köpet, så var förväntningarna
på marknaden att energipriserna skulle gå upp och energimarknaden såg helt
annorlunda ut än den gör idag fem år senare, vilket kan förklara den höga prislappen.
Många europeiska energibolag går igenom samma ekonomiska utmaningar som
Vattenfall just nu gör.
Slutsatsen för min del var att jag hade väldigt lite fakta att grunda en tveksamhet på
gentemot styrelsen, och reste därför inte invändningar mot att göra förvärvet. Jag tar
naturligtvis på mig det fulla ansvaret för regeringen agerande. I och med att jag var
informerad om processen så får också hela regeringen anses vara informerad.
Jag anser därmed att jag i mitt beredningsansvar har gjort det som på mig ankommer
och ser inga konstitutionella brister i handläggningen av ärendet. Vill påminna om att det
var styrelsen i Vattenfall som tog beslutet och som därmed också bär ansvar för
detsamma.
Med vänlig hälsning
Maud Olofsson
Senaste kommentarerna