I söndags kom exet till Umeå och ska bo hos mig en vecka. Han ska bl.a. hjälpa sin andra dotter flytta.
I natt hände det som vanligtvis händer när han är här, jag satte mig på det kalla toalettlocket när jag gick på toa. Han är ordentlig där… fäller ner både ring och lock efter sig. 

I dag har jag fått en massa uppmärksamhet. Alla tittar ju förvånat efter en tant som plötsligt cyklar ut på den nyklippta ängen och sedan drar sin cykel av och an mellan träden.
Jag hade ’svampsynen’ påkopplad och såg en Karljohan och finns det en så finns det ju fler på samma ställe. Nu har jag flera nya ställen alldeles bakom knuten. Fortfarande är svamparna små, så hösten kommer nog att bjuda på fler.
Jag hittade några vildhallon också och dem åt jag upp, eftersom jag inte hade någonting att plocka dem i. Jag kunde inte göra som jag gjorde den gången jag sprang på en massa åkerbär i skogen i Finland. Då tog jag av mig BH:n och plockade åkerbären i kuporna.

Det blev inte så många Karljohan,

men eftersom det inte går bort så mycket när man rensar dem, så 
blev det så här mycket. 

Det blev inga köttfärsbiffar, utan köttfärssås med gårdagens riskor och dagens Karljohan. Till den blev det zucchinitagliatelli (zucchiniremsor gjorda med osthyveln och kokta 2 minuter i lättsaltat vatten), broccoli och tomater.

Såsen på köttfärsen är crème fraiche med lite osötad senap och en droppe agavesirap. Receptet säger flytande honung, men jag vill tipsa om agavesirap, som inte höjer blodsockret lika mycket som honung eller vanligt socker. Bra att använda nån gång , om man som jag har slutat äta socker. Sirapen triggar inte igång sockersuget igen.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

I går hittade jag en stor Karljohan-svamp på väg hem från Coop. Karljohan är ju en fin och fast svamp, som ger mycket mat. Jag stekte upp den i smör, blandade i lite crème – fraiche och åt på kvällsmackan. Mums!

I dag fick jag lust att cykla iväg till I 20-skogen för att se om mina Karljohan-ställen finns kvar. Men hejsan, hoppsan… ingenting är sig likt i den skogen. Nu såg jag hur den norra leden håller på att dras och jag kände inte igen mig någonstans. Jag drog cykeln över ett dike och cyklade på måfå längs en väg tills jag kom till en vägspärr med en varningsskylt att man spränger. Korta signaler för fara och en lång signal för fritt fram. Jag hörde ingenting, så jag vek in i skogen och plockade lite svamp och blåbär. På tillbakavägen tänkte jag fotografera skylten och DÅ hörde jag EN signal. Min hjärna sa att det betyder OK, men min kropp slängde ner kamera i cykelkorgen och cyklade iväg. Jag fick alltså ingen bild på skylten.

Jag hittade ingen Karljohan, men en massa smörsoppar.
 

När jag rensat dem blev det inte mycket kvar. De stora var för blöta och det var bara de små som dög. Jag fick till två mackor.

Sen plockade jag några skäggriskor också.

De förvällde jag i tre olika vatten och i morgon hackar jag dem fint och blandar i köttfärsbiffarna som extra krydda.

Jag plockade nästan en liter blåbär också. Dem ska jag äta med lite Keso till fikat några dagar framöver.

Ha en skön tisdagskväll <3

I kväll är jag bjuden på surströmmingsfest.
Synd bara att det regnar så att vi inte kan sitta ute i trädgården, men vad gör väl det när man får premiärkalasa på läckerheterna i goda vänners lag.
 

Surströmming är definitivt en rätt man måste lära sig att tycka om. Första gången jag kom i kontakt med surströmming var första hösten i Haparanda i slutet på 60-talet. Exet och jag tyckte att det luktade för illa i trappuppgången i huset där vi bodde och ringde till kommunens hälsovårdsinspektor, för vi trodde att lukten kom från sopnedkastet. Vi visste inte ens att det fanns en maträtt som hette surströmming.
Så småningom reddes missförståndet upp och vi blev introducerade till denna specialitet. Länge satt vi på surströmmingsfester och åt sill och försökte stå ut med lukten av det de andra åt med stort begär. Jag minns inte när och hur jag började tycka om surströmming, men nu måste jag få äta surströmming ett par gånger varje höst. Det hör som till. Exet har däremot aldrig lyckats få upp smaken för strömmingen.

Jag äter vanligtvis min surströmming med mandelpotatis, lök och gärna hackad tomat på ett tunnbröd. Det är lite pillrande innan man skalat potatisen och rensat fisken, men när allt är färdigt är njutningen så mycket större.

Mums!

Jag får inte glömma att ta med cykellysena, för nu är det mörkt om kvällarna.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

I dag har jag varit på utflykt med skrivargruppen. Vi avslutade terminen med ett besök på Nisses konditori i Holmsund. Det ligger i samma hus som ‘Tropikhuset’.

Nisse är känd för att baka gott surbröd och det var det vi var intresserade av, även om bakelserna och tårtorna såg frestande ut.
Nisse berättade för oss om sitt företag och visade oss runt i bageriet.

Han passade också på att visa sitt handlag med en deg som låg framme på bakbordet.
Varje bit vägs, så att bröden blir lika stora…

och sen formar man en bit i vardera handen… fort och behändigt.

Vi fick lukta på stommen till surdegen och smaka på olika bröd. Så här vackert var fruktbrödet, som innehåller valnötter, aprikoser och russin. Det kan man äta som det är, utan vare sig smör eller pålägg.

Jag köpte ett maffigt honungsbröd med mig hem .

Sen åt vi lunch och vi hade beställt mackan ‘Vindelforsen’, som Nisses fru har vunnit Mack-SM med.

På en bädd av krispig sallad ligger skinka, västerbottensost, en lingonvinegrette och några mandelpotatischips.

Den var verkligen god och saftig.

På hemvägen stack vi oss in till Smultronstället. Nu fick jag se Chokladblomman i verkligheten. Jag har en på balkongen, men den har bara knoppar än så länge. Den doftade faktiskt svagt av choklad.

Sen hade de roliga smultron i ampel. Avlånga och platta.

Det blev en mycket trevlig avslutning på terminen. Vi ses igen i höst.
Solig sommar till er alla!

Ha en skön måndagskväll <3