“Det som göms i snö, kommer upp i tö”.  Inte bara hundbajset, utan förhoppningsvis även korgen man ska slänga hundbajspåsarna i.

De här cyklarna verkar ha det så mysigt att de kanske inte vill att snötäcket ska tina bort.

I dag är det verkligen underbart vårvinterväder ute. På väg till kvartersgården och skrivarcirkeln i morse, fångades mitt öga av lindens torra hängen, som lyste som guld i solen.

Kan man bli annat än glad?

Skam den som ger sig. Väckte upp de slumrande hjärncellerna och kom till slut underfund med att man inte får döpa sina bilder med ett namn med bokstaven å i. Ä och ö går bra, men inte å.

Så här kommer inlägget och bilderna även på den här bloggen:

I går fyllde min kompis år och vi gick till tc (Teatercaféet) för att äta en god middag.
På vägen dit gick vi in på Expert och köpte en bärbar dator åt henne. Så där bara.
Jag förundras över människor som kan bestämma sig på en gång. För mig tar det flera veckor med beslutsångest.

På tc satt vi på den inglasade verandan. Snön hade smält på glastaket och bildat isgardiner utanför. Så fantastiskt vackert.

Vi satt alldeles vid glasväggen och myste med Vasaplans alla lampor utanför.

I dag när jag var på Coop, såg jag ännu häftigare is. Jag undrar vad som hänt när sådana här ispelare bildats från taket ända ner till marken.

Ser ut som frusna vattenfall.

Försökte se varifrån isen kom och började fundera över cykling-förbjudet-skylten.

 Sitter den inte lite väl högt upp?