Marja

Den långa resan.

Ett sparsamt liv.

Jag sov gott i natt, men har ändå varit trött. Det är varmt och jag får ont i ögonen av solen, eftersom mina fotokromatiska glasögon låg i väskan som blev stulen.

Ronja hade huvudvärk och Johanna var trött, så jag for iväg en stund till Gamla stan och provade kläder i en viss affär. Men jag kan ju inte köpa något, eftersom jag inte har tillgång till mina pengar innan jag fått mitt nya Visakort. Jag fick ju bara ta ut så pass mycket cash att jag skulle klara mig. Det är lite besvärligt, tycker jag. Jag kan inte ens köpa en ny telefon och den telefonen jag fått låna har ett kontantkort, så jag kan inte ringa hur som helst heller.

Jag provade några plagg, som jag sen kan skicka efter per post. Sen for jag hem och la mig på den svalaste platsen i soffan, i hörnet, och somnade till en stund. På kvällen kom flickorna och hade med sig thaimat.

I morgon ska jag träffa min barndomsvän.

God natt mina vänner!

6 kommentarer

  1. Caanita

    Visst är det förbaskat tråkigt att ett tilltag som tar ett par sekunder kan förstöra tillvaron för den drabbade under lång tid.
    Inte minst allt krångel med nya identitetshandlingar, kontokort, bibliotekskort och alltmest vad man förvarar i börsen, plus telefon, glasögon osv.
    Det måste innebära ett ” streck i räkningen” för din annars så trevliga resa.

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Utdelningen för tjuvarna blev inte så stor, eftersom de inte lyckades ta ut några pengar, men för mig blev det ett himla besvär att återställa allt. För att inte tala om kränkningen. Men jag låter det inte påverka min vistelse här, så antagligen kommer jag att bryta ihop när jag kommer hem.

  2. Ditte

    Jag förstår och känner så igen känslan av att vara begränsad och inte ha tillgång vare sig till pengar eller annat som en behöver dagligen. Hoppas innerligt att ditt visakort snart kommer.
    Jag vet av erfarenhet att det tar lång tid att bearbeta detta ”övergrepp” och är ännu inte klar med det trots att det är två år sedan jag blev bestulen på min lilla ryggsäck, också på en restaurang.
    Jag känner med dig men tyvärr hjälper ju inte det dig.
    Många kramar och tankar från mig.

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Det måste ha varit jobbigt för dig att återuppleva allt igen. Jag förstår att det kommer att ta lång tid att komma över detta. Jag blev av med min plånbok i tunnelbanan i London för en massa år sedan och när jag kom hem låg jag en hel månad helt apatisk på.soffan. Nu är det inte lika illa, men lite hispig är jag nog när jag rör mig på stan.
      Kramar!

  3. Inga-Britt Gustavsson

    Så himla tråkigt med din försvunna väska med alla tillhörigheter . Man skulle vilja få tag i förövarna och slå dom i skallen .
    Men , jag önskar dig tillfrisknande efter den hemska upplevelsen . Man känner sig ju helt utelämnad !
    KRAM!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.